Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Oden med heliga bruk, som förekomma i den kristna
kulten, nämligen handpåläggning och brödets utdelande, hade
gifvit sina krigare förtröstan om seger, så låg det nära till
hands att medels ett utländskt ord för brödet mildra
intrycket af den obehagliga tillnärmelsen mellan dessa hedniska
bruk och de kristna. Men på samma gång framlyser den
fullständiga öfverensstämmelsen mellan hvad Tertullianus
förtäljer om Mithra och Heimskringla om Oden.
Hvad Heimskringla förmäler om Oden, att hans själ kunde
lämna kroppen och begifva sig till fjärran trakter, och att
hans kropp derunder låg som somnad eller död,
berättades i medeltiden om Zoroaster och om Hermes-Mercurius.
Nyplatoniska skrifter hade haft mycket att förtälja om
en ursprungligen egyptisk gud, som de sammanställde med
grekernas Hermes och kallade Hermes Trismegistus, d. v. s.
den trefaldt störste eller högste. Namnet Hermes Trismegistus
vardt genom latinske författare bekant äfven för medeltidens
klosterlärde, och gifvet var, att de, som trodde Oden vara
identisk med Hermes, ansågo honom också identisk med
Hermes Trismegistus. När Gylfe uppsökte Oden och hans män,
kom han till en borg, hvilken enligt dörrvaktarens utsago
var konung Odens; men när han kom in i salen, såg han
där icke en tron, utan tre troner, den ene ofvanför den andre,
och i hvardera tronen en höfding. På Gylfes fråga, hvad
desse höfdingar heta, får han ett svar, som antyder, att
ingendera af de tre ensam for sig är Oden, utan att Oden, den
trollkunnige, som förstod att förvända synen på folk, är
närvarande i dem alla. Den ene af de tre, säger dörrvaktaren,
heter Hár, den andre Jafnhár och den som sitter öfverst
heter Þriði. Det synes mig antagligt, att denna historia
blifvit föranledd af det tillnamn, »den trefaldt högste», som i
medeltiden tillädes Mercurius och dermed äfven ansågs hafva
varit bland de epithet, som Oden tillade sig. Namnen Tredje
och Hög synas hänvisa till uttrycket »den trefaldt högste».
Gifvet var då äfven, att man ansåg Oden hafva tillvällat sig
detta namn, för att komma kristendomen i förväg med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
