Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slags treenighetsbegrepp, likasom Zoroaster, hans stamfader,
hade under namnet Mithra på förhand härmat de förut
omtalade kristliga bruken.
Hvad Heimskringla och prosaiska eddan i öfrigt ha att
meddela om den till Europa invandrade konung Oden är till
största delen hemtadt ur de mythologiska sångernas och
sägnernas berättelser om den i det himmelska Valhall
herrskande guden Oden. Till dessa drag hör berättelsen om
Odens och hans asiaters krig med vanerna. I mythen stod
detta krig omkring det himmelska Asgards af en jätte byggda
murar. (Völusp. 25.) Borgen, hvari Gylfe finner den
trefaldige Oden, är utsmyckad i enlighet med de hedniska
sångernas skildring af Valhall. Männen, som dricka och
förehafva vapenöfningar därinne, äro mythens enhärjar. Gylfe
sjelf är också hemtad ur mythologien; men af alla tecken
att döma har han där icke spelat rollen af en konung utan
af en i Jotunheim bosatt rese. Fornmannasagorna göra
honom till ättling af Fornjótr, som med sina söner Hlér, Logi
och Kári, och sina ättlingar Jökull, Snær, Geitir o. s. v.
otvifvelaktigt hör till jättevärlden. Sedan man gjort Oden och
asarne till invandrare i norden, var det helt naturligt, att
man historierade äfven jättarne och gjorde dem till Nordens
urinnevånare — en hypothes, som i sällskap med den
asiatiska invandringsfabeln åtnjutit århundradens förtroende och
ännu icke saknar anhängare. Berättelsen, att Oden, när han
kände sin död nalkas, lät märka sig med spjutudd, har
härflutit från de ord, som en hednisk sång lägger i Odens munn:
»Jag vet, att jag hängde i det vindfarna trädet nio nätter,
sårad med spjut, gifven åt Oden, själf gifven åt mig själf».
(Hávam. 138).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
