Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtföljd, långsam utbredning eller förflyttning af deras gränser.
En sådan kan ega rum så omärkligt för de kring områdets
centrum boende delarne af folket, att de egentligen ingenting
behöft veta därom och än mindre haft skäl att hugfästa det
i saga och sång. Att några nybyggare år för år framskjuta
sitt folks råmärken, däri ligger intet, som eggar
inbillningskraften, och det kan fortgå slägte efter slägte och bilda i sitt
slutresultat en vidsträckt utvidgning, utan att hvarje slägtled
för sig haft tydligt medvetande om den pågående
förändringen. Ett folks förflyttning utöfver nya gränsområden liknar
i sådana fall timvisarens gång, som för ögat är oskönjelig
och först röjes genom fortsatt iakttagelse.
I många fall, hafva dock invandringar egt rum af en
samlad massa, som lämnat gamla bostäder, för att söka nya.
Sådana försök äro i sig sjelfva minnesvärda tilldragelser och
kunna medföra andra, egnade att fästa sig i hågkomsten.
Men äfven med afseende på dem är det förvånande att
iakttaga, huru hastigt det verkliga, det historiska förloppet
antingen alldeles förgätes eller uppblandas med fabler, som
efter hand, emedan de äro mer fantasitilltalande, varda
nästan ensamme herrskare på platsen. Englands eröfring
och kolonisation af saksiska och skandinaviska stammar —
och detta under en tid, som kände skrifkonsten — är ett
särdeles talande bevis härför. Hengist, under hvars befål de
förste saksarne enligt deras egen invandringssaga skulle hafva
landstigit på britisk jord, är en sagofigur, hemtad ur
mythologien, der vi längre fram skola återfinna honom. (Se n:o
123.) Ej underligt då, om vi i mythologien skola återfinna
äfven de hjältar, under hvilkas ledning longobarderna och
gotherna trodde sig hafva utvandrat från det germaniska
urhemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
