- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
75

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

B. MINNEN I MEDELTIDENS FOLKSÄGNER AF
DEN HEDNISKA VANDRINGSSAGAN.


15.


LONGOBARDISKA VANDRINGSSAGAN.



Hvad som ännu finnes från medeltiden qvar af
vandringssagor, hemtade ur germanfolkens egen sagoskatt, är tyvärr
icke mycket. Hos frankerna utsinade de nationella minnenas
ström tidigt, åtminstone inom den latinbildade klassen. Bättre
bevarade den sig hos longobarderna, till hvilka kristendomen
också anlände senare. Inom den romerska historiens
synkrets uppträda de i första århundradet efter Kristus, då
Tiberius inträngde inom deras landamären.

Tacitus omtalar dem med beundran som ett litet folk,
hvars fåtalighet, säger han, motvägdes af dess
sammanhållning och krigiska dygder, som gåfvo det trygghet midt ibland
omgifvande många och mäktiga stammar. Longobarderna
bodde då i det nordligaste Tyskland, vid nedre Elbe,
sannolikt i Lüneburg. Fem hundra år derefter finna vi dem som
herrskare i Pannonien, hvarifrån de intränga i Italien. De
voro då kristnade. Ett århundrade efter att de fått fast fot
i Norditalien skref en af deras latinlärde män en liten
afhandling De origine Longobardorum, hvilken börjar på
följande sätt: »I vår herre Jesu Kristi namn! Här begynner
vårt longobardfolks urhistoria. Det gifves en ö, som kallas
Skâdan, nämligen högt uppe i Norden. Där bodde många
folk. Bland dem var ett litet folk, som hette vinniler, och
hos vinnilerna var en kvinna, som hette Gambara. Gambara
hade två söner: den ene hette Ibor, den andre Ajo. Hon
och desse hennes söner förde styrelsen bland vinnilerna. Då
hände, att vandalerna med sina härtigar Ambri och Assi
vände sig mot vinnilerna och sade till dem: »I skolen
betala oss skatt; hvarom icke, så rusten eder till strid!»
Därtill svarade Ibor och Ajo och deras moder Gambara: »Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free