Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är oss bättre, att rusta oss till strid än vara skattskyldige
under vandalerna». Sedan vandalernas härtigar, Ambri och
Assi, förnummit detta, vände de sig till Oden, (Godan) med
bön att han måtte förläna dem seger. Oden svarade och
sade: »Dem som jag i soluppgången först blir varse, dem
vill jag gifva seger.» Men samtidigt vände sig vinnilernas
furstar Ibor och Ajo och deras moder Gambara till Frigg
(Frea), Odens hustru, med bön att hon måtte hjelpa dem.
Då gaf Frigg det rådet, att vinnilerna skulle rycka ut i
soluppgången och att kvinnorna skulle gå med männen och
lägga sitt hår så att det hängde som skägg under ansigtet.
När sedan himmelen klarnade och solen ämnade gå upp,
gick Frigg, Odens hustru, kring bädden, der hennes man sof,
och riktade hans anlete mot öster (der vinnilerna stodo), och
väckte honom sedan. Och när han såg upp, fick han se
vinnilerna och såg huru båret hängde om ansigtet på deras
kvinnor. Och då sade han: »Hvad är det för långskägg?»
Då sade Frigg till Oden: »herre, har du nu gifvit dem namn,
så må du ock gifva dem seger!» — Och han gaf dem seger,
så att de enligt hans rådslut försvarade sig väl och vunno
öfverhanden. Allt ifrån den tiden fingo vinnilerna heta
longobarder, d. v. s. långskägg. Därefter bröto longobarderna upp
från sitt land och kommo till Golaida och därefter innehade
de Aldonus, Anthaib, Bainaib och Burgundaib.»
I Karl den stores dagar fingo longobarderna en
historieskrifvare i Paulus Diaconus, munk i klostret Monte Cassino
och själf af longobardisk börd. Om sitt folks älsta öden
förtäljer han följande: »Vinnilernas eller longobardernas folk,
som lyckligt herrskat i Italien, härstammar från germaniska
folk och har kommit från ön Skandinavia.» Derefter säger
han, att han talat med personer, som själfve varit i
Skandinavien, och meddelar på grund af deras utsagor några
upplysningar, af hvilka man kan sluta, att hans sagesmän
menat Skåne med dess långgrunda hafsband och låga stränder.
— Efter denna anmärkning fortsätter han: »När befolkningen
på denna ö vuxit så, att hon i sin helhet icke kunde lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
