Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda makarne finna fel på hvarandras skyddslingar. Frigg
anmärker om Geirröd, att han är en furste, »snål på födan,
så att han låter gäster hungra, i fall det kommer för många
sådana», och berättelsen säger vidare, att Geirröd på Odens
hemliga inrådan hade, då Agnar befann sig i en båt, stött
denna från land, och att båten med Agnar gått ut i hafvet
och icke återkommit. Berättelsen ser ut som en parabel,
grundad på longobardsagan eller i kristen tid uppvuxen ur
samma mythiska rot som hon. Geirröd är i verkligheten ett
jättenamn, och jätten, som kallas så, är i mythen ett väsen,
som sänder hagelskurar och frost. Han bor i yttersta
Norden, bakom det mythiska Gandvik (Thorsdrapa 2), och
motsvarar som mythiskt vinterväsen konung Snö hos Saxo. Hans
»matsnålhet, när för många gäster komma», tyckes hänsyfta på
den af ogynnsam väderlek förorsakade brist på föda, som
nödvändiggjorde utvandringar, när landet blef för starkt befolkadt.
Den åt hafvets böljor öfverlemnade Agnar beskyddas, likasom
det öfver hafvet bortfarande longobardfolket, af Frigg, och
själfva namnet, som han bär, Agnar, erinrar om namnformerna
Aggo, Acho och Agio, under hvilka Ajo, den ene
longobardföraren, omtalas. Med sjelfva Grímismál har den prosaiska
inledningens historia intet ursprungligt sammanhang, och i
den form, hvari hon föreligger oss, är hon från kristen tid
och sannolikt från en författare, tillhörig samma skola, som
ansett jättarne för Skandinaviens urinnebyggare och historierat
vinterthursar, sådana som Jökull, Snær o. s. v. till
konungar i Norge.
Hvad som med fullständig visshet framgår af själfva de
longobardiska berättelserna, upptecknade af longobardiske
historieskrifvare, är, att det germaniska folk de tillhörde
trodde sig härstamma ej från Troja eller Asien, utan från
en ö, belägen i det haf, som sköljer Fastland-Germaniens,
Tysklands, nordliga kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
