Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne sammankallade landets alla förnämste män, och det
vardt då, till hungersnödens afvärjande, beslutadt, att de
familjefäder, som hade flere söner, skulle döda dem alla, med
undantag för den son som de hölle kärast. Tack vare en
ung man vid namn Ditwin, som sjelf skulle drabbats af det
grymma beslutet, vardt detta likväl på ett nytt allmänt möte
upphäfdt, och i stället beslöts att skepp skulle anskaffas, och
att alla de, som enligt det förra beslutet, voro lifdömde, skulle
uppsöka nya bostäder på andra sidan hafvet. Åtföljde af
qvinliga fränder stego de ombord och hade icke seglat länge,
innan de öfverföllos af en häftig storm, som dref dem till
en dansk hamn vid en ort — säger författaren — som heter
Slesvik. Här gingo de då i land, och för att omöjliggöra
hvarje rådslag om återfärd till det gamla kära fäderneslandet,
sönderhöggo de sina skepp. Derefter genomströfvade de
landet, som låg framför dem, och samlade der bland mycket
byte 20,000 hästar, så att en stor del af männen kunde stiga
till häst. De öfriga följde ryttarne till fots. Med väpnad
hand tågade de på detta sätt genom det af daner beherrskade
landet och kommo så till floden Alba (Elbe), som de gingo
öfver, hvarefter de utbredde sig öfver kustlandet. — Den
schwabiska berättelsen, som synes myntad på den saksiska,
förtäljer i öfverensstämmelse med denna, att thüringarne voro
herrar i det land, till hvilket invandrarne kommo, och att de
först efter blodiga slagtningar kunde bemäktiga sig det.
Sagan hos Widukind har velat gifva saksarne laglig rätt till
åtminstone sjelfva landstigningsplatsen och dess omgifning.
Denna rättstitel skulle hafva förvärfvats på följande sätt.
Medan saksarne lågo på sina skepp i hamnen, ur hvilken
thüringarne icke lyckats fördrifva dem, beslöts å ömse sidor att
öppna underhandlingar, hvarvid öfverenskoms, att saksarne,
om de afhölle sig från plundringar och dråp, skulle få stanna
samt köpa hvad de behöfde och sälja hvad de kunde. Då
hände, att en saksisk man, som var rikt smyckad med guld,
bland annat med en gyllene halskedja, gick i land. Där
mötte honom en thüringare och frågade: »hvarför bär du så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
