Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bundehesh redogör derefter för de på Mashia och Mashiana
närmast följande slägtena och huru de utbredde sig öfver jorden
och vordo folkens stamföräldrar.
De helleniske arierna hafva känt mythen om människors
uppkomst ur växtriket. Enligt Hesiodus uppväxte den tredje
världs-ålderns människor ur askträd (ἐκ μελιῶν); jämför
Odysseen XIX, 163.
Ur detta samma träd har äfven enligt den germaniska
mythen den förste mannen framgått. Tre asar, mäktige och
dyrkansvärde, kommo till Midgård (at húsi, Völusp. 16,
jämför Midgårds beteckning salr Völusp. 4) och funno á landi
Ask och Embla. Dessa väsen voro då »föga mäktande» (litt
megandi) och »bestämmelselösa» (órlöglausir); de saknade
önd, de saknade óðr, de egde icke lá eller læti eller litr
goða men Oden gaf dem önd, Höner gaf dem óðr, Lodur
gaf dem lá och litr goða. Med afseende på dessa ords
betydelse hänvisar jag mina läsare till N:o 95, här endast
anmärkande att litr goða, hitintills tolkadt som »god färg» (goðr
litr), betyder »gudars utseende». Från att se ut som träd,
fingo Ask och Embla den skapnad, som före dem endast
gudaväsen burit. Germanerna, likasom grekerna och romarne,
föreställde sig gudarne i mänsklig gestalt.
På samma myth hänsyfta Odens ord, Hávamál 43. Stället
upplyser, att när asaguden såg det nydanade människoparets
blyghet, gaf han dem af sin egen gudomliga skrud att
hölja sig i. Det synes äfven anspela på en vaknande känsla
af stolthet hos de första människorna, när de sågo sig så
präktigt smyckade. Orden lyda: »På marken (velli at) gaf
jag mina kläder åt de två trädmenniskorna (tveim tremönnum).
De tyckte sig ståtliga, när de hade drägter. Förlägen
är den nakne».
Då båda källornas uttryck á landi och velli at äro att
beakta. Att det var på marken träden uppväxt samt skapelseakten
och beklädandet skedde ligger så i sakens natur, att
dessa uttryck skulle stå betydelselösa, om de ej framkallats
deraf, att författarne till de ifrågavarande Völuspå- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
