Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sköldsången syftar äfven Völuspå 47, som låter
stormjätten Hrymr, då han anrycker mot gudarne, »lyfta upp
skölden framför sig» (hefiz lind fyrir), ett uttryck, som
säkerligen har en annan betydelse än den att onödigtvis påpeka,
att han eger en sköld till skyddsvapen. — Segerrunorna
mäktade att häjda kastvapen i deras flygt, samt att göra dem,
som Oden gynnade, hårde mot svärds-egg och trygge mot
bakhåll (Havam. 148, 150). Vissa run-mynder betraktades
som segergifvande och ristades på svärdets hjalte och klinga,
hvarvid ristarne skulle två gånger nämna Tyr (Sigrdr. 6).
En annan klass af runor (brimrúnar Sigrdr. 10, Havam.
150) beherrskade elementen, rensade luften från skadelystna
väsen (Havam. 155), gaf för goda ändamål makt öfver vind
och våg, såsom när det gällde att rädda seglare i sjönöd, eller
makt öfver elden, när den antändt människoboningar (Hav.
152). Ett tredje slags runor (málrúnar) gaf talförmåga åt
stumme och förstummade, äfven åt dem, hvilkas läppar
beseglats af döden (se n:o 70). Ett fjärde kunde lösa bojor
(Hav. 149); ett fämte skydda mot svart magi (Havam. 151);
ett sjette (ölrúnar) betaga kärleksdryck, bräddad af annan
mans hustru, samt hvarje i drycken lagdt svek dess kraft
(Sigrdr. 7, 8); ett sjunde (bjargrúnar och limrúnar) hjälpa
vid barnsbörd eller förläna läkande kraf; ett åttonde meddela
visdom och kunskap (hugrúnar, Sigrdr. 13: jämför Havam.
159); ett nionde släcka fiendskap och hat och förvärfva
välvilja och kärlek (Havam. 153, 161). Af stort värde och till
ära äfven för konungar och höfdingar var att ega läkande
runor, läkande händer, och att vissa högborna slägter fått
dessa runors kraft i arf var en föreställning, som bevarat sig
ända in i vår tid. Lifligt framträder medvetandet, att runor
af sådant slag voro de blide gudarnes gåfvor. I en strof,
som ljuder som om den vore hemtad ur en gammal hymn,
anropas gudarne om visdoms- och läkerunor: »Hel eder,
asagudar! hel eder, asynjor! hel dig, månggagnande Fold
(gudinna Jord)! Måtten I gifva oss ordets makt och andeodling
och läkande händer, medan vi lefva (Sigrdr. 4)!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
