Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dolg ballastan vallar (Haustl. 6) och har iklädt sig
fullständig jotun-natur.
Samtidigt med den store vinterns inbrott inträffar ett
förfärligt jordskalf, som sträcker sina verkningar äfven till
himmelen. För mythen härom redogöres i n:o 81. Läsaren
finner af denna redogörelse, att det stora jordskalfvet i urtiden
är förorsakadt af Thjasses fränder på modersidan
(Grottesången) jättinnorna Fenja och Menja, som då kringvredo den
ofantliga, på underjordens grundvalar uppförda, i hafsdjupet
arbetande världsqvarnen — förebilden till den i kristen tid
diktade Grottesångens qvarn —; att världsqvarnen har en
möndull, vridstång, som sträcker sig till jordens yttersta rand,
medelst hvilken stång ej endast qvarnstenen, utan äfven
stjärnehimmeln kringvrides; samt att då qvarnen af de vredgade
jättinnorna sattes i våldsam fart och råkade i olag, måste
äfven stjärnehimmelns ställning rubbas. Urtidens förfärliga
vinter och himmels-axelns lutning hafva i mythen varit ställda
i förbindelse med hvarandra och med slutet på guldåldern.
Qvarnen hade ditintills malt guld, lycka, fred och välvilja
emellan människor; därefter maler hon salt och mull.
Vintern måste naturligtvis i främsta rummet drabba det
folk, som bebyggt det vidsträckta Svithiod norr om urlandet,
och öfver hvilket en annan Heimdallsfrände, den förste af
skilfinga- eller ynglingaätten, herrskar. Denne Heimdallsfrände
har i mythen spelat en stor roll, för hvilken redogöres i n:o
89, 91, 110, 113—115, 123. Det bevisas där, att han är
densamme som Ivalde, hvilken utanför äktenskapet födt med
en jättinna Ide, Urner och Thjasse. Han har redan före sina
söner blifvit gudarnes fiende, och från Svithiod utgår nu, i
samband med fimbulvinterns utbredning, en folkstöt mot
söder, som är på en gång skilfingars och urtidskonstnärers verk.
Dvärgalistan i Völuspå har bevarat minnet häraf i strofen
om konstnärsuttåget från Salens berg (Salar stelnar) och
Svarins i Norden belägna hög (enl. Völuspåstrofen citerad i
pros. eddan; jämför Saxo Hist. 32, 33 och Helg. Hund. I, 31,
II till str. 14.). Angreppet är riktadt mot aurvanga sjöt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
