Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
germaniska folkstammars hegomoni öfver andra stammar, som
före dem befolkat Tyskland. Saxo säger om Sköld-Borgar,
att omnem alemannorum gentem tributaria ditione
perdomuit: »han gjorde alamannemas hela folk skattskyldigt.»
Benämningen alamanner hafva vi här icke att taga i
ethnografisk, utan geografisk mening: i betydelsen af det folk, som före
germanernas invandring skulle varit det herrskande i Tyskland.
Vi finna häraf, att vandringssägner, ihågkomna af
germaner under Italiens himmel och under Islands, på den
britiska ön och på det tyska fastlandet, visa, oaktadt sin
vidsträckta förgrening och tidsafstånden dem emellan, till en enda
rot: till mythen om urtidskonstnärernas brytning med gudarne,
Iduns bortförande och den deraf förorsakade fimbulvintern.
Mythen låter gudarne själfve gripas af förskräckelse för
världens öde, och Mimer gör anstalter för att till en emotsedd
världsförnyelse rädda det bästa och mest ofördärfvade, som
ännu finnes på jorden. Det är vid fimbulvinterns början som
Mimer i sin underjordiska odödlighetslund öppnar en för allt
fysiskt och andligt ondt otillgänglig fristad åt de båda
människobarnen Lif och Leifthraser (Vafthr. 45), som skola varda
förnyelsens människoslägtes stamföräldrar (se n:o 52, 53).
Det i Borgars tid började kriget om besittningen af
urlandet fortgår under hans son Halfdan, som till en tid
återeröfrar det, intränger i Svithiod och tillbakakastar
Thjassefränderna (se n:o 32, n:o 33).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
