Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbart vid en jämförelse mellan strof 21 och strof 25,
den första och den sista af dem som här anförts. Båda tala
om det krig, som kallas fólkvig fyrst i heimi. Den förra
säger, att det uppstod med anledning af eller i sammanhang
med dråpet på Gullveig, ett dråp begånget i sjelfva Valhall,
i asafaderns sal, under det tak, där asaklanens gudar samlas
kring sin fader. Den senare säger, att det första storkriget
i världen innebar en söndring mellan de båda gudaklanerna
asar och vaner, en söndring uppstånden därigenom, att Oden
medels att slunga sitt spjut afbröt en underhandling mellan
dem, hvarjämte strofen redogör för krigets utgång: bållverket
kring Asgard vardt brutet och vanerna togo asarnes välde i
besittning. För underhandlingen redogöres i strof 24.
Uttryckligt betonas där, att samtliga gudar, asar och vaner,
regin oll, goðin aull, högtidligt sammanträda och sätta sig
på sina raukstola, för att rådgöra med anledning af dråpet
på Gullveig-Heiðr. Dessförinnan har strof 23 redogjort för
hvem Gullveig är och dermed också gifvit åtminstone en af
förklaringsgrunderna till det hat asarne hysa mot henne och
till den behandling hon fått röna i Odens sal. Att hon under
namnet Gullveig befunnit sig i Asgard är gifvet, eftersom
Gullveig dräpes och brännes i Valhall; men hon har också
haft Midgard, människovärlden, till område för sin
verksamhet och under namnet Heiðr kringstrukit där, utöfvande den
svarta magiens onda konster (se n:o 27) och främjande
människoslägtets onda lidelser: æ var hon angan illrar brúðar.
Därför lider Gullveig också det straff, som af ålder bland de
ariska folken var stadgadt för utöfning af den svarta magien:
hon varder bränd. Och hennes hemlighetsfullt förfarliga och
trollska natur röjes däraf, att lågorna, ehuru tända af
gudahänder, ej få den makt öfver henne som de ega öfver andra
trollska väsen. Gudarne bränna henne tre gånger: de sticka
sina spjut i häxans kropp och hålla den så i bålets lågor.
Men det är förgäfves och kan icke skydda mot hennes
återkomst och pånyttfödelse. Tre gånger bränd och tre gånger
född lefver hon ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
