Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad hästen vidkommer var han ryktbar för sin storlek och
snabbhet och den ende, med hvilken det var för en ryttare
möjligt att komma öfver den kring öfästet hvirflande forsen.
Konung Fridlevus kringränner nu denna borg med sina
stridskrafter. Dessa uppställas på afstånd från densamma,
och till en början kan med kringränningen ingenting annat
uträttas än hindra de belägrade att göra ströftåg i de
omliggande trakterna. Borgen kan icke tagas utan att den
omtalade hästen kommer i Fridlevus’ våld. Björn, hästens
ägare, gör utflykter från borgen, och han måtte därvid icke
alltid iakttagit nödig varsamhet, ty vid ett tillfälle, då han
befann sig på yttre sidan af forsen och aflägsnat sig ett stycke
från sin gångare, föll han i ett af Fridlevus utlagdt bakhåll.
Han räddade sig hufvudstupa öfver bryggan, som uppdrogs
bakom honom; men den dyrbare hästen vardt Fridlevus’ byte.
Detta var naturligtvis en svår förlust för de belägrade och
måste minskat deras känsla af trygghet. Emellertid visste
Fridlevus ställa det så, att händelsen snarare invaggade dem
i ökad säkerhet. Under den påföljande natten funno
nämligen bröderna hästen välbehållen på sin ö. Denne måste
således hafva simmat tillbaka öfver floden. Och när man
strax därefter förnam, att liket af en man, klädd i Fridlevus’
lysande vapenskrud, kringflöt i flodhvirflarne, måste de taga
för gifvet, att Fridlevus själf omkommit i forsen.
Men verkliga förhållandet var detta. Fridlevus, följd af
en enda ledsagare, hade under natten ridit från sitt läger till
floden. Der måste ledsagarens lif offras, för att konungens
plan skulle kunna genomföras. Fridlevus växlade kläder med
den döde, som, iklädd hans egen praktfulla skrud, kastades
i forsen. Därefter sporrade Fridlevus hästen, som han gjort
till sitt byte, och sprängde genom vattenhvirflarne. Lyckligt
kommen öfver detta hinder lämnade han hästen i frihet,
klättrade på en stege öfver vallen, smög till den hall, i hvilken
bröderna plägade samlas, gömde sig i ett öfver salsdörren
framskjutande takutsprång, lyssnade till deras samtal, såg dem
gå ut för att genomspana ön och såg dem återkomma, trygge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
