Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett skäggstrå från den pinade Loke (»ett hår af hin onde»)
kunde förorsaka detta, måste hela hans till dödsriket
förflyttade personlighet kunnat åstadkomma än mer fördärfliga
verkningar, innan åtgärder vidtogos däremot. Man bör härvid
erinra sig, att Loke enligt de isländska källorna är fader till
farsoternas och sjukdomarnes kvinnliga demon, herrskarinnan
i Nifelheim, sjukdoms-andarnes tillhåll (se n:o 60), samt att
det är Lokedottern som rider den trebenta häst, som visar
sig, när pästen utbrister (se n:o 67). Loke är således äfven
enligt de isländska mythfragmenten farsoternas upphof. Att
han ligger med genomborrad kropp förtäljer äfven Lokasenna,
ehuru vapnet där är ett svärd eller möjligen ett spjut (þic a
hiorvi scola binda goð, Lokas. 49). Att Mitothin flyr och
gömmer sig för gudarne öfverensstämmer med Lokemythen.
Men hvad som ytterst och slutgiltigt bekräftar identiteten af
Loke och Mitothin är, att den senare, ehuru ett genom-ondt
och gudafiendtligt väsen, säges hafva kommit sig upp under
åtnjutande af gudomlig ynnest (cælesti beneficio vegetatus).
Bland manliga varelser af hans art gäller detta endast och
allenast om Loke.
Hvad vidkommer uppgiften, att Loke efter sin förflyttning
till dödsriket skulle fått hufvudet skildt från kroppen, så
berättar Saxo äfven här, ehuru på sitt eget vis, hvad mythen
omförmält om Lokes slutgiltiga och långt efter hans
förflyttning till dödsriket inträffande tillintetgörelse. Loke
tillintetgöres i Ragnaröksstriden, till hvilken han, lössluppen ur sin
pinohåla i dödsriket, inträffar i spetsen för skaror af
»världsfördärfvet söner». Midt i striden uppsöker han eller uppsökes
han af sin ständige vedersakare Heimdall. Den skinande guden,
Asgards väktare, människoslägtets urpatriark och välgörare,
sammandrabbar här för sista gången med germanmythens
Satan, och Heimdall och Loke varda hvarandra till bane
(Loki á orostu við Heimdall, ok verðr hvárr annars bani,
pros. eddan 192). Om tvekampen dem emellan erfar man, att
Heimdall, som nedlägger sin fiende, vardt själf genomborrad
eller »genomslagen» till döds med ett hufvud: svá er sagt, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
