Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kurer och ester kämpa här på den sida, som i urbilden till
slaget intogs af Svipdags och Gudhorms krigsskaror; daner
(enligt Saxo till ringa antal), saksare (enligt Saxo
hufvudstyrkan), liver och slaver strida på den motsatta. Flottorna och
härarne å ömse sidor äro ofantliga. Sköldmör intaga den
plats, som i urbilden innehafves af jättemöarne Hardgrep,
Fenja och Menja. I den från kristen tid härstammande
sagobildningen är Bråvallaslaget en gengångare från mythen om
det första storkriget. Fördenskull äro också åtskilliga i slaget
deltagande kämpars namn genljud från mythen om
germanpatriarkerna och storkriget. Där uppträda Burgar och
Behrgar den vise (Borgar), Haddir (Hadding), Ruthar
(Hrútr-Heimdall, se n:o 28 a), Od (Óðr, binamn till Fröjas make
Svipdag, se n:o 96—98, 100, 101), Brahi (Brache,
Asa-Bragr, se n:o 102), Gram (Halfdan) och Ingi (Yngve), namn
hvilka alla vi igenkänna från patriarksagan, men som i det
sätt, hvarpå de i den nya sagobildningen användas, visa huru
ytterligt godtyckligt man då kunde förfara med mythminnena.
Mythen har med rätta kännetecknat den kilformiga
slagordningen som ett urgammalt bruk bland germanerna. Tacitus
(Germ. 6) berättar, att germanfolket fylkade sina krigsskaror
kilformigt (acies per cuneos componitur), och Cæsar
hänsyftar därpå (De Bell. g. I, 52: Germani celeriter ex
consuetudine sua phalange facta...). Vår kännedom om detta
bruk som germaniskt går således tillbaka till tiden före Kristi
födelse. Möjligen hade det redan då århundradens ålder.
Germanernas arisk-asiatiske fränder kände det, och den hinduiska
lagbok, som kallas Manus’, ger det gudomlig hälgd och
gudomligt ursprung. På den geografiska linie, som sammanknyter
Germanien med Asien var det likaledes i bruk. Enligt
Ælianus (De instr. ac. 18) var den kilformiga slagordningen känd
af scyther och thracer.
Uppgiften, att Harald Hildetand, son af Halfdan
Borgarsson, skulle fått lära detta bruk af Oden många århundraden
efter att denne lärt konsten åt Hadding, motsäger således
icke, utan bestyrker, att Hadding, son af Halfdan Borgarsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
