- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
240

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess snöhöljda marker tränger ingen sommarvärme, dess djupa
villsamma skogar genomströmmas af strida skummande älfvar,
som välla upp ur bärgkittlarne, och de genomströfvas af
vilddjur, okända annanstädes. Innebyggarne äro vidunder, med
hvilka det för främlingar är farligt att inlåta sig i tal, emedan
de af obetänksamma ord hämta kraft att skada. Fördenskull
borde Thorkillus ensam föra ordet för alla sina ledsagare.
Ankringsplatsen hade han valt så, att de därifrån hade den
kortaste vandringsleden till Geruthus. I aftonskymningen sågo
de resande en man af ovanligt hög växt komma ned till dem,
och till deras häpnad hälsade han dem vid deras namn.
Thorkillus upplyste dem om att de i denna mans ankomst borde
se en lyckosam händelse, ty han var Geruthus’ broder
Guthmundus, ett välvilligt väsen och en den mest trofaste
beskyddare i faror. Sedan Thorkillus förklarat sina ledsagares
oafbrutna tystnad därmed, att de voro för blyge att inlåta sig i
tal med en, hvars språk de ej förstode, inbjöd dem
Guthmundus att vara hans gäster och förde dem med sig på stigar,
som gingo utefter en älf. Så kommo de till ett ställe, där
en bro af guld var slagen öfver älfven. Danskarne fingo lust
att öfver denna bro besöka ängden på andra sidan; men
Guthmundus varnade dem och meddelade dem den
underrättelse, att naturen har med den strömmens bädd dragit en
gräns mellan det mänskliga och utom-mänskliga och
underbara, och att marken där på andra sidan vore genom heligt
påbud fridlyst mot spår af dödliges fötter[1]. De fortsatte
således vandringen på den sidan af älfven, där de ditintills gått,
och kommo så till Guthmundus’ hemlighetsfulla bostad, där
ett gästabud bereddes dem, vid hvilket tolf söner af honom,
alla af ädelt utseende, och lika många döttrar, sköna att skåda,
betjänade dem.

Men gästabudet vardt af egendomligt slag. Danskarne
aktade sig, på Thorkillus’ råd, att komma i nära beröring


[1] »Cujus transeundi cupidos revocavit, docens, eo alveo humana a
monstrosis rerum secrevisse naturam, nec mortalibus ultra fas esse
vestigiis.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free