Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna fjällborg. Dörrbjälkarne öfverdragna af seklers sot,
väggar betäckta af smuts, tak hopsatta af stingande gaddar,
golf flätade af ormar och höljda af orenlighet. Vid trösklarne
väsnades dörrvaktareskaror i vanskapliga gestalter. På
järnbänkar, kringspännda med flätverk af bly, lågo jättevidunder, som
liknade liflösa bilder. Högre upp i en bärg-nisch satt den
gamle Geruthus med genomborrad kropp fastnaglad vid klippan
och lågo tre ryggbrutna kvinnor. Thorkillus upplyste, att det
var samme Geruthus, som guden Thor hade genomborrat med
ett glödgadt järn; kvinnorna hade äfven blifvit af samme gud
öfverantvardade åt sitt straff.
När fårdemännen lämnat dessa strafforter, kommo de
till ett ställe, der de sågo mjödcisterner (dolia) utbreda sig.
Dessa hade en sjufaldig infattning af guld, och ofvan dem hängde
föremål af silfver, runda till formen, som sköto med talrika
knutar ned i cisternerna. Därbredvid fann man en guldskodd
tand af något stort ovanligt djur; i dess närhet låg ett
ofantligt med bildverk prydt och af ädelstenar gnistrande horn
samt en utomordentlig armring. Trots varningar lade tre af
Gorms män giriga händer på dessa konstverk. Men
lystnaden fick sin vedergällning. Armringen förvandlade sig till en
gift-orm, hornet till en drake, hvilka dödade sina röfvare;
djurtanden vardt till ett svärd, som genomstack sin bärares
hjärta. De andre, som sågo kamraternas ofärd, väntade, att
äfven de, ehuru oskyldige, skulle drabbas af något ondt.
Denna farhåga syntes dock ogrundad, och när de vidare sågo
sig omkring, funno de ingången till en annan
skatteförvaringsort, som inneslöt en rikedom af väldigt stora vapen, bland
hvilka förvarades en kunglig mantel med vidfogad präktig
hufvudbonad och ett bälte, det yppersta konstarbete. Själfve
Thorkillus kunde icke lägga band på sin lystnad, när han såg
denna skrud. Han fattade i manteln och gaf därmed
föredömet åt de andre att plundra. Men då skakade byggnaden
i sina grundvalar; man hörde ropande kvinnoröster, som
sporde, om man längre borde tåla desse röfvare; varelser,
som ditintills legat som halfdöde eller liflöse, rusade upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
