Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppteckning vidkommer, genom ett tämligen långt skede. De yngre
kunna ej förläggas längre tillbaka i tiden än till fjortonde
århundradet; de äldre hafva nedskrifvits mot slutet af det
tolfte. Det var mellan åren 1179 och 1186 som Saxo
började arbeta på sin historia. Dessa litterära vittnesbörd
genomlöpa således vid pass två århundraden och stanna helt nära
tröskeln till hedendomen. Den mansålder, som Saxos fader
tillhörde, såg Sigurd Jerusalemsfararen göra ett korståg i östra
Småland, i hvars skogstrakter asaläran ditintills synes haft
öfverhanden, och ännu i Saxos egen tid anses
Odensreligionen hafva fortlefvat i Sveriges aflägsnare bygder.
Raden af dessa dokument har man att öka med än
ett, som skulle föra den ytterligare ett århundrade och än
längre tillbaka. Detta dokument är en saga, som Adam af
Bremen omtalar i De situ Daniæ. Adam eller måhända
redan hans sagesman Adalbert (utnämd ärkebiskop år 1043)
har historierat sagan och gjort henne så trovärdig som möjligt
genom att borttaga alla i ögonen fallande mythiska element.
Och då hon, förmodligen af denna orsak, hvarken omtalar
ett ställe, som kan jämföras med Odains-aker eller med
Glansfälten, har jag uteslutit henne ur de ofvan anförda litterära
vittnesbörden. Icke dess mindre påminner hon i
hufvuddragen om Saxos redogörelse för Gorms upptäcktsresa, och
hennes förhållande såväl till denna som själfva den bakom
dem liggande mythen skall längre ned påvisas (se n:o 94). I den
form Adam emottagit sagan har hennes utgångspunkt varit
lokaliserad till Frisland, ej till Danmark. Frisiske ädlingar
göra en sjöfärd förbi Norge upp i det yttersta Ishafvet, komma
in i ett mörker, som blicken knappt kan genomtränga, råka
ut för en malström, som hotar att draga dem ned ad Chaos,
men anlända helt oväntadt ur mörker och köld till en ö,
hvilken, omgärdad som af en stadsmur med höga klippor,
innesluter underjordiska hålor, i hvilka jättar ligga förborgade.
Vid ingångarne till de underjordiska boningarna lågo i stor
mängd kärl af guld och andra metaller, som »för dödlige
synas sällsamma och värdefulla». Så mycket äfventyrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
