Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Óðrærir. I Havamal 140 förtäljer Oden, huru han genom
själfuppoffring och lidanden lyckades få runosånger upp ur djupet
och en dryck, öst ur Óðrærir. Den som ger honom sångerna
och drycken och således är herrskare öfver dryckens källa,
är en man, »Bölthorns berömde son». Här åter är Óðrærir
en af underjordsbrunnarne, och utan tvifvel Mimers, emedan
dryckens iskänkare är en man. Men i Forspjallsljod 2 kallas
äfven Urds brunn Óðrærir (Óðhrærir Urðar). Omskrifningar
för poesiens saft sådana som »Boðn’s växande bölja» (Einar
Skalaglam) och »Són’s säfomvuxna gräsrand» (Eilif
Gudrunson) hänvisa till källor eller brunnar, ej till kärl. Emellertid
har redan före Saxos och Sturlesons tid en skämtsång varit
diktad om Odens äfventyr hos Fjalar, och författaren till denna
sång, hvars innehåll pros. eddan bevarat, kallar karen, som
Oden utdricker hos jätten, för Óðrærir, Boðn och Són
(Bragaræður 6). Saxo, som visar förtrolig bekantskap med de till
hans tid bevarade äkta hedniska eller föregifvet hedniska
sångerna, kan således ha sett epitheten Óðrærir, Boðn och Són
begagnade såväl om underjordens mjödbrunnar som om en
jättes mjödkar. Dess större skäl kunde han haft att välja
det latinska dolium för att uttrycka en föreställning, som låter
jämka sig efter båda dessa slags föremål.
Öfver mjödbehållarne hänga enligt Saxos skildring
rundformiga föremål af silfver, som med täta flätverk sänka sig
ned och sprida sig kring mjödbehållarnes sjufaldiga
guldinfattning[1].
Öfver Mimers och Urds brunnar hänga rötterna af asken
Yggdrasel, som nedsänder sina rotknölar och rottrådar i deras
vatten. Men icke blott de i vattnet försänkta rottrådarne,
utan äfven rötterna, från hvilka de nedhänga, varda delaktiga
af brunnarnes vatten; nornorna taga dagligen af vattnet och
skölja stammen därmed, »och är», säger Gylfaginning 16,
»det vattnet så heligt, att allt, som kommer i den brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
