Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru jätte är Mimer vän af världsordningen och vän
af gudarne. Han, likasom Urd, vårdar den helige asken,
världsträdet (Völusp. 28), som därför också bär hans namn
och kallas Mimers träd (Mímameiðr, Fjölsvinnsm. 20;
meiðr Míma Fjölsv. 24). Umgänget mellan asafadern och
honom har varit sådant, att uttrycket »Mimers vän» (Míms
vinr, Sonatorrek 22, Sn. Edd. I, 238, 250, 602) kunnat af
skalderna nyttjas som Odens-epithet. Af denna vänskap har
Ynglingasagan (kap. 4) bevarat ett minne, då hon låter Mimer
förlora lifvet i sin verksamhet för gudarnes bästa och låter
Oden balsamera hans hufvud, för att städse kunna hemta
lärdomar från hans visa läppar. Sången om Segerdrifva (str.
14) framställer Oden lyssnande till de sannings-ord, som
komma från Mimers hufvud. Völuspa (str. 45) förutsäger,
att Oden, när Ragnarök stundar, skall samtala med Mimers
hufvud, och enligt Gylfaginning (56) rider han strax före
världsbranden till Mimers brunn, för att af den djupsinnige
taga råd för sig och de sina. Den trofasta vänskapen mellan
allfader och den märkvärdige underjords-jätten knöts redan
i tidernas morgon, medan Oden ännu var ung och outvecklad
(Havam. 141), och räcker intill gudarnes och denna världens
undergång.
Mimer är skattesamlare. Samma klenoder, som Gorm
och hans män funno i det land, som Gudmund lät dem
besöka, äro enligt mythen i Mimers förvar: det underbara hornet
(Völusp. 28), segersvärdet och ringen (Saxo, Hist. Dan. 113,
114; jämför n:o 87, n:o 97—98, n:o 101, n:o 103).
I alla dessa punkter visa sig medeltidssagornas Gudmund
och mythens Mimer identiske. Det återstår ännu en vigtig
punkt: i Gudmunds rike finns en herrlig lund, en afstängd ort,
från hvilken bräckligheterna, ålderdomen och döden äro
bannlysta, ett Paradis af det egendomliga slag, att det ej är
bestämdt för döda människors själar, utan för vissa lifandi
menn, men otillgängligt för människor i allmänhet. I mythen
om Mimer återfinner man en sådan lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
