Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men att denna trånga afsöndring har afsett utestängning af
det sedliga onda, hvarmed detta tidehvarfs människor äro
behäftade, är icke uttryckligt sagdt.
Det återstår således att se om själfva urkunderna från
hedendomens tid hafva att meddela något, som kan sprida
ljus i detta ämne. Och hvad punkt 1) vidkommer, så kan
frågan, som den innebär, huruvida mythen föreställt sig Lif
och Leifthraser fysiskt och andligt ofördärfvade, när de
inträdde i Mimers lund, endast lösas på det sätt, att det ur
urkunderna läte bevisa sig, att en vis förutseende makt
öppnat Mimers lund till fristad åt dem i en tid, då
människoslägtet i sin helhet icke hade hemfallit åt kroppsligt och
sedligt elände. Men redan i den urtid, då mythens flesta
händelser ansågos hafva tilldragit sig, hade fördärf fallit öfver
skapelsen. Det fanns en tid, då gudarnes lif var glädje och
ungdomlig verksamhetslust: världsförhållandena ingåfvo dem
ej bekymmer, och sorglöse lekte de med det underbara
tafvelspelet (Völusp 7, 8). Men guldåldern fick sin ände i fysiska
och moraliska katastrofer. Luften vardt blandad med svekfull
skada; Fröja, fruktbarhetens och fruktsamhetens dis, förrädiskt
öfverantvardad i frostmakternas våld; på jorden gick
trollkvinnan Heid (Heiðr) omkring och utlärde den svarta
magiens gudafiendtliga och människoskadliga hemligheter; det
första storkriget utbröt öfver världen (Völusp. 21, 22, 26).
Efterverkningarna häraf fortplanta sig genom den historiska
tiden intill Ragnarök. Naturens försämring når sin höjdpunkt
i de yttersta dagarnes fimbulvinter, människorna i de yttersta
dagarnes »yx- och knifålder». Lif och Leifthrasers afsöndring
från sitt slägte och instängning i Mimers lund måste hafva
föregått de ofvannämda urtidskatastroferna, såvida en borgen
skall finnas för att icke förnyelsens människo-slägtled skola
ärfva och utveckla de nuvarande historiska generationernas fel
och brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
