Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrustar tillika utan ringaste sidotanke på orimligheten däraf
Midgardsormens och Fenrersulfvens syster med den
maktfullkomlighet, som förut tillhörde det personliggjorda ödet, så att
samme gudar, som nedvräkt det äckliga Lokebarnet i det
nionde riket under Nifelhel, nu nödgas sända en befullmäktigad
gesandt till henne för att underhandla och bedja om Balders
frigifvande.
Till slut kommer dock en punkt, där konsequensens mod
sviker Gylfaginning. Det sätt, hvarpå hon placerat
världsträdets rötter, har till närmaste följd, att Yggdrasel måste
föreställas som liggande horisontelt i världsrymden. En
åskådning, som vill ha klarhet i saken, kan nämligen icke skapa
sig en annan bild i enlighet med Gylfaginnings anordning än
denna:
Roten öfver himmelen och
Urds brunn.
Roten öfver Jotunheim och
Mimers brunn.
Roten öfver underjorden
och Hvergelmers brunn.
Yggdrasels stam.
Men denna slutföljd aktar sig Gylfaginning att draga. Hon
försäkrar tvärtom, att världsträdet står upprätt på sina tre
rötter. Huru man då skall kunna föreställa sig dessa rötters
förening sins emellan och med stammen, därom lämnar hon
oss, klokt nog, i okunnighet, ty det kan ingen mänsklig
fantasi fatta.
Motsatsen mellan mythens lära om de tre
Yggdraselsrötterna och Gylfaginnings åsigt i samma ämne kan göras lätt
öfverskådlig genom nedanstående jämlöpande redogörelser:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
