Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya färder. När Natt afslutat en sådan resa och återkommit
till underjorden, begifver hon sig norr ut i riktningen mot
Nifelheim, för att dröja i sin sal, tills Dags vagn hunnit ned
under västerns synrand och i sin ordning kör genom Hades’
»hästdörrar» in i underjorden.
Af detta följer, att Nifelhel är att förlägga norr om
Hvergelmerfjället, Hel söder därom. Detta fjäll är således
skiljemuren mellan Hel och Nifelhel; där uppe befinner sig den
port eller de portar, som i sagan om Gorm skilja
Gudmund-Mimers vistelseort från de boningar, som likna ett »ångande
moln», och där uppe går dödsgränsen, vid hvilken »halir»
dö för andra gången, när de förflyttas från Hel till Nifelhel.
Den ofantlige vattenbehållaren på fjällets kam, som står
under Yggdrasels nordliga rot, sänder, såsom förut påpekats,
älfvar ned åt båda hållen, åt Nifelhel i norr, åt Hel i söder.
Om de allra fleste af dessa älfvar känna vi numera intet mer
än namnen. Men de, om hvilka vi känna något mera, äro
karaktäriserade så, att man finner det vara ett heligt land,
till hvilket de, som falla söder ut till Hel, hasta sina lopp,
och ett oheligt land det, som uppsökes af dem, som strömma
mot norr, ned i Nifelhel. Älfvarne Gjóll och Leiptr falla
ned till Hel, och Gjóll är, som ofvan påpekats, kännetecknad
med en bro af guld, Leipt med ett skinande, klart och
högheligt vatten. Där nere i söder ligger det mystiska Hoddgoda,
omslingradt af andra Hel-floder; Balders och ásmegir’nas
borg (måhända identisk med Hoddgoda); Mimers med
sjudubbel guldinfattning sirade källa, ingifvelsens och
skaparkraftens, öfver hvilken »det hägnomskyggande heliga trädet»
breder sin skugga (Völuspa) och kring hvars säfomkransade
rand diktens sådd växer (Eilif Gudrunsson); Glansfälten med
blomster, som aldrig vissna och med skördar som aldrig skäras;
Urds källa, öfver hvilken Yggdrasel står evigt grön (Völuspa)
och i hvars silfverhvita vatten svanar simma; samt asarnes
heliga tingsplats, till hvilken de dagligen rida ned för Bifrost.
Norr ut från fjället brusar den vapenhvälfvande Slid och är
förmodligen samma älf, i hvars »tunga strömmar» nidingasjälar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
