Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha att vada. Norr ut, sólu fjarri, står också, vid
nastränderna, den sal, hvars väggar äro flätade af ormar (Völuspa).
Hel är således skildradt som ett elyseum; Nifelhel med
därunder liggande regioner som ett osalighetens rike.
Än några ord om Hvergelmer, från och till hvilken »alla
vatten hafva vägar». Denna Grimnersmals utsaga gäller
naturligtvis äfven det största af alla vatten: hafvet. Mythen om
Hvergelmer och hans underjordiska förbindelse med oceanen
gaf våra fäder förklaringen på äbb och flod. Högt uppe i de
nordiska farvattnen öppnade sig hafvets botten i en hålgång,
som förde ned till »kittel-brusaren», »den i sin bassin
brusande» (detta synes vara betydelsen af Hvergelmir: hverr
= kittel, galm = angels, gealm, brus). När oceanens vatten
genom denna hålgång strömmade ned i Hades-brunnen,
uppstod äbb; när han gaf tillbaka af sitt öfverflöd, var flod inne
(se n:o 79, 80, 81).
Adam af Bremen hade hört denna hålgång omtalad i
förbindelse med sagan om de frisiske ädlingar, som begåfvo
sig sjöledes upp i den yttersta Norden, kommo till
underjordiska jättars land och plundrade dem på skatter (se n:o 48).
På uppvägen råkade några af frisernas skepp in i den hvirfvel,
som hålgången förorsakar, och sögos med förfarande häftighet
ned i underjorden.[1]
Karl den stores samtida, Paul Varnefrid (Diaconus)
berättar i sin historia om longobarderna, att han talat med män,
som varit i Skandinavien. Bland märkliga upplysningar, som
de meddelat honom om de högnordiska trakterna, var äfven
den om en malström, som slukar skepp och stundom äfven
kastar dem upp igen (n:o 15, n:o 79, 80, 81).
Mellan dödsriket och hafvet fanns således en förbindelseled,
måhända flere. De flesta människor, som drunknade, stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
