Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsen skildras i dikten med några få, men för sitt ändamål
tillräckliga drag, egnade att på åhöraren göra djupt intryck.
Fasa är den öfvervägande känslan hos de varelser, som icke
äro kallade att deltaga i den förestående striden; de åter, för
hvilka Yggdraselskalfvet är signal till kamp på lif och död,
de antingen rusta sig under stormande gny till fäjden (jättarne,
strof 41), eller samla de sig till den sista rådplägningen (asarne),
för att därefter taga till vapen.
Två klasser af varelser omtalas såsom gripna af
förskräckelse: dvärgarne, som stå stönande utanför sina
stendörrar, och väsen, som äro eller vistas á Helvegum.
Helvegir kan betyda vägarne i Hel: där äro flere vägar, likasom
där finnas många portar och många älfvar. Helvegir kan
också betyda regionerna, ängderna i Hel. (Jämför Austr-vegir,
Suðr-vegir, Norvegr, samt Allvissm. 10, enligt hvilket ställe
vanerna kalla jorden vegir, vägar.) Författaren kan ha menat
endera betydelsen eller båda, ty här komma de så tillvida
på ett ut som det i hvarje fall säges, att varelserna nere i
Hel förfäras, då Yggdrasel skälfver och det onämda
jättevidundret kommer loss:
|
Skelfr Yggdrasils |
Skälfver Yggdrasels |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
