Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbreder sig öfver det land, där denna brunn och Mimers lund
äro belägna. I Mimers lund bor den af lefvande (icke-döda)
människor bestående varelseklass, som kallas ásmegir och
ásasynir, Lif och Leifthraser och deras ättlingar, som ha till
bestämmelse att vara förnyelsens jords människoslägte.
Yggdrasels tredje rot står öfver Urds brunn och gudarnes
underjordiska tingsplats.
Underjorden består af två hufvudafdelningar: Nifelhel
(med underlydande regioner) och Hel. De äro belägna Nifelhel
norr och Hel söder om Hvergelmerfjället. Såväl det land,
där Mimers brunn och lund äro belägna, som också det land,
där Urds brunn befinner sig, äro fördenskull att räkna till Hel.
Hvad rötternas ställning i afseende på väderstreck
vidkommer har man föreställt sig dem stå i riktning af söder-norr.
Att roten öfver Hvergelmer är den nordliga är redan påvisadt.
Att man tänkt sig roten öfver Urds brunn som den sydliga
framgår af följande omständigheter. Den till kristendomen
omvände Eilif Gudrunsson, samme skald, som skrifvit den
rent hedniska Thorsdrapa, säger i en efter hans omvändelse
författad dikt, att Kristus sitter sunnr at Urðarbrunni, söder
ut vid Urds brunn, ett uttryck, som han ej kunnat begagna,
om icke han och hans åhörare hade ur sin barndomstro haft
den föreställning, att Urds brunn låg i sydlig riktning från
de andra. Förspjallsljod ger åt Urds brunn den uppgift, att
han under den förfärliga vinter, som dikten skildrar, skall
skydda världsträdet mot den förhärjande kölden.[1] Denna
föreställning innebär, att man tänkte sig de safter, som
Yggdrasels sydliga rot uppsög ur Urds brunn, varmare än de
andra brunnarnes. Då således roten öfver Urds brunn var
den sydliga och den öfver Hvergelmer och rimthursarne den
nordliga, måste man hafva tänkt sig Mimers brunn belägen i
midten mellan båda. Minnet häraf har Gylfaginning på sitt
sätt bevarat, då hon säger (kap. 15) att Mimers brunn befinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
