Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste bättre än våra samtida hafva kännt sina hedniske
medtroendes mythologiska åsigter, försäkrar alldeles bestämdt,
att desse konung Eriks hirdmän, i stället för att fara
omedelbart till Valhall, foro till underjorden och till Hels höga sal
därstädes. Han skulle säkerligen icke sagt något sådant, om
icke han och de, för hvilka han diktade strofen, ansett denna
mening både möjlig och riktig.
Frågan är nu: står denna uppgift af Egil alldeles enstaka,
och strider den mot de öfriga uppgifterna rörande samma
punkt, hvilka de hedniska urkunderna bevarat åt oss? Svaret
är, att det i dessa urkunder icke finnes ett enda ställe, som
motsäger Egils mening, utan att de alla tvärtom äro
fullkomligt ense med hans ord, och att denna enighet utsträcker sig
äfven öfver de första kristna århundradenas meddelanden i
samma sak.
Alla döde, äfven de svärdfallne, komma först till Hel;
därifrån komma de vapendöde till Asgard, om de förtjänat
den lotten.
I Gissle Surssons saga (kap. 24) omtalas det hedniska
bruket att binda Hel-skor på de dödes fötter. Stridsmän, om
hvilka man var öfvertygad, att de skulle hafva Valhall till
sitt slutmål, fingo Hel-skor likasom alla andra[1]. Detta bruk
vore alldeles omöjligt att förklara, om man icke ansett, att
de för Valhalls fröjder bestämde hade att likasom alla andra
vandra á Helvegum. Så långt som detta bruk sträckte sig,
var således Egils åsigt om det öde, som omedelbart väntade
svärdfallne män, allmän.
Då Hermod begifvit sig ned till underjorden, för att
uppsöka Balder, kommer han, som bekant, till den guldbro, som
förer öfver älfven Gjöll. Den af Urds tjänarinnor, som vaktar
bron, omtalar för honom, att dagen förut hade fem fylki af
döde män ridit öfver samma bro. Desse döde sitta således
alla till häst och de komma icke hvar för sig eller några
i sänder, utan i samlade trupper, hvilka kallas fylki, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
