Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oden gynnar framför andre konungar och hjältar, dött i en
förlorad drabbning, i stället för en vunnen; frågans
tyngdpunkt är att Oden icke hällre tog till sig en mindre gynnad
konung än den af honom högt skattade Erik och lät den
senare både segra och lefva. Odens svar innebär, att han
väntar Ragnarök i hvilket ögonblick som hälst, och att han
därför icke ville dröja med att hafva en sådan hjälte som
Erik bland sina enhärjar. Men Oden säger icke, att han
fruktade, att han skulle för alltid gå förlustig hjälten, ifall
denne, om han icke korats nu, blifvit bortryckt af en annan
död än den för svärdet.
Hákonarmál visar oss en konung, som korats i en af
honom vunnen drabbning. Det är som segrare den sårade
Hakon stannat på valplatsen; men han betraktar icke dess
mindre korningen som en ogunst. Sedan han af valkyrjan
Ganduls ord till Skagul erfarit, att enhärjarnes antal skall
ökas med honom, förebrår han valkyrjorna, att de beredt
honom detta öde, och säger sig hafva af gudarne förtjänat en
bättre lott (várum þó verðir gagns frá goðum). När han
inträder i Valhall, har han en än skarpare förebråelse på sina
läppar till den välkomnande Oden: illúdigr mjók þykkir
oss Óðinn vera, sjám ver hans of hugi.
Otvifvelaktigt var det för våra fäder en herrlig utsigt att
efter detta lifvet få komma till Oden, och den som såg döden
oundviklig i sin närhet kunde glädja sig åt tanken att snart
se »Balders faders bänkar bonade till dryckesfest» (Ragnars
dödssång). Men lika otvifvelaktigt framgår det at alla
vittnesbörd, som vi ega från hednatiden, att man framför att dö
med ära föredrog att lefva med ära, ehuru man mellan
striderna vedervågade sotdöden. Under sådana förhållanden kunde
mythens eschatologi icke hafva gjort sotdöden till ett för
ryktbare härförare och hjältar oöfverstigligt hinder på vägen
till Valhall. I urkunderna från hedendomen förekommer icke
ens den svagaste antydan om en sådan föreställning. Hon är
för orimlig för att ha kunnat existera. Hon skulle beröfvat
Valhall många af Midgards allra ypperste hjältar, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
