Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i motsatt riktning, det vill säga i öster, Helporten gnissla
doft på sina hakar (str. 39). Porten har vaktare och nyckel.
Nyckeln heter gillingr, gyllingr (pr. edd. II, 494), hvadan
en skald, som besjunger förfader och därmed bringar upp i
de efterlefvandes minne de i Hades varande skuggorna af
dessa, kan säga sig yppa gillings gjöldum, »föra upp i
dagen hvad gilling kräft i skatt» (se Eyvinds strof, pros. edd.
I, 248; omskrifningen hittills missförstådd till följd af
pseudomythen i Bragaroeður om mjödet). Från denna port gick de
dödes allfarväg under jorden i västlig riktning genom djupa
och mörka dalar (Gylf. k. 52), och det åtgick flere dygn —
för Hermod nio — innan man kom till ljusa näjder och till
guldbron öfver den från norr till söder strömmande älfven
Gjöll (se n:o 59). På andra sidan älfven var vägskäl. En
väg gick norr ut: den förde till Balders bostad (Gylf. k. 52);
med andra ord till Mimers rike, Mimers lund och ásmegir’nas
fridlysta borg, som död och förgängelse ej få nalkas (se n:o
53). Denna nordliga väg var således ej de dödes
allfarväg. En annan väg gick söder ut. Enär Urds rike är
beläget söder om Mimers (se n:o 59, n:o 63), måste denna
senare väg fört till Urds brunn och till gudarnes tingsplats
därstädes. Af Solsången erfar man, att det var på den leden
de hädangångne hade att fortsätta sin färd. Solsångens döde
skald kommer till nornorna, det vill säga till Urd och hennes
systrar, sedan han tillryggalagt denna väg, och han sitter i
nio dygn á norna stóli, innan han åter får bryta upp (str.
51). Här är således allfarvägens slutpunkt, och just här, vid
Urds brunn och gudarnes tingsplats, måste fördenskull något
ske, på grund hvaraf de döde fördelas i olika skaror, en af
dem bestämd för Asgard, en annan för lycksalighetsängderna
därnere, en tredje för kvalregionerna i Nifelhel. Vi skola nu
se, om de till vår tid räddade mythfragmenten bevarat oss
några antydningar om hvad som därvid eger rum. Gifvet är,
att någonstädes i underjorden måste denna fördelning ske;
att den fullbordas i enlighet med de lagar, som skillja mellan
hvad mythen anser vara rätt och orätt, oskuld och skuld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
