Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domen öfver människosjälarna, förkunnandet af deras yttersta
oåterkalleliga öde kunde ej i de frommes och troendes ögon
bära prägeln af oviss rättmätighet. Det måste anses
otvifvelvelaktigt, att rättsförhandlingarna å dödstinget voro så
anordnade, att utslagens visdom och rättvisa stodo höjda öfver
hvarje tvifvel.
Den hedniska fantasien bäfvade tillbaka för idén om ett
vetande, som af sig själf mäktade omfatta allt, det största
och det minsta, hvad som händt, händer och skall hända i
tankarnes, uppsåtens och gärningarnas världar. Hon tvekade
i hvarje fall att utrusta sina efter mänskligt beläte
personliggjorde gudar med allvetande. Man hade lättare att föreställa
sig en gudomlig insigt, som riktades genom ett öfver världen
utspändt nät af sändebud och kunskapare. Ett sådant nät
var kastadt öfver människoslägtet af Urd, och det är väl därför
gudarnes underjordiska ting är förlagdt till hennes källa, ej
till Mimers. Urd har åt hvarje människosjäl redan före
födelsestunden gifvit en sin tjänarinna, en hamingja, en lägre norna,
att vaka öfver och skydda dess jordelif. Det fanns således
en utbredd organisation af vakande och skyddande andar,
som hvar för sig kännde en enskild människas alla
bevekelsegrunder och gärningar. Då en sådan organisation stod till
domstolens förfogande, så fanns ingen fara för att domen
öfver hvarje död ej skulle varda lika rättvis som den var
ojäfvig och beståndande.
Hamingjan erfar före någon annan, när hennes
herrskarinna afkunnat dauða orð, dödens dom, öfver hennes
skyddsling. Hon (och giptan, heillan, se n:o 64) lämnar honom då.
Hon är då horfin, bortgången, hvilket man kan märka i
drömmen (Baldr’s Dr. 4) eller genom uppenbarelse på annat sätt,
och detta är ett osvikligt dödstecken. Men om den
dödsbestämde ej är en niding, som hon i sorg och vrede lämnat,
har hon för ingen del öfvergifvit honom. De äro som
lemmar i en andlig lekamen, hvilka endast af dödssynder kunna
åtskilljas (se nedanför). Hamingjan går till underjorden, sitt
födelsehem (se n:o 64), för att bereda sin älskling en bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
