Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma till en säker slutsats om betydelsen af de veigar
skalden omtalar. Man ser endast, att de skänkas af Oden
och att »vi» hafva att vara honom tacksamme därför.
Halfstrofen tillhör möjligen en dödssång, som man vet, att Ref
Gestson sjöng öfver sin fosterfader Gissur gullbrå.
Veig i singularis betyder icke endast dryck, utan äfven
kraft, styrka. Måhända har Bugge rätt däri, att detta varit
ordets ursprungliga mening. Det plurala veigar betyder då
egentligen krafter. Att detta uttryck »krafter» kommit att på
igenkännligt sätt beteckna en viss speciel dryck måste bero
därpå, att »krafterna» varit det gängse uttrycket för de
beståndsdelar, hvaraf den styrkande mythiska drycken bestod. De tre
underjordsbrunnarne äro världs-alltets kraftförlänare, och det
är, som vi sett, desse brunnar, hvilkas krafter blandas till
den underbara brygden i underjordshornet.
Då Eilif Gudrunsson, den till kristendomen omvände
skalden, låter Kristus, som gifver det eviga lifvets vatten, sitta
vid Urds brunn, är detta en kristnad hednisk tanke och
hänvisar till dess vattens kraft att genom världsdomaren förläna
de fromme ett ovanskligare lif än jordelifvet. Vattnet, som ger
världsträdet värme och läker dess sår, är att hemta i
omedelbar närhet af tingsplatsen och har tjänat till att lifva och
läka äfven de dödas själar.
Att döma af Hyndluljod 49 hafva äfven de till
osaligheten dömde att dricka en dryck. Den är »mycket blandad
med etter» (eitri blandinn miok) och är dem ett förebud
till ondt (illu heilli). De måste således nödgas dricka den,
innan de inträda i osalighetsvärlden, således sannolikt medan
de sitta á nornastóli på själfva tingsplatsen. Den isländska
medeltidssagan känner etterdrycken som en osalighetsdryck.
Det vill synas som om osalighetsdrycken icke löste de
fördömdes köldstelnade tungor. Eitr betyder också den högsta
mån af kyla på samma gång som gift och vore ej en för
detta ändamål egnad dryck. I Saxos skildringar af
underjordens kvalriken är det endast de pinande demonerna, som
tala; de döde äro stumme och lida utan att yttra ett ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
