Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ásmegir’na, som skola varda förnyelsens världs
människoslägte. Men äfven Höner har ett vigtigt kall med afseende
på barnen (se n:o 95), och det måste därför lämnas oafgjordt,
hvilkendera af dem båda här menas.
Egil är öfvertygad om att hans drunknade son Bödvar
hamnat i underjordens lycksalighetsängder[1]. Landet, till hvilket
Bödvar kommit, kallas af Egil »biets skepps hemstad» (býskips
bœr). Den poetiska bilden är hemtad från de sjöfarandes
erfarenhet, att fåglar, som tröttats på vägen öfver hafvet, slå
ned på skeppen, för att hemta krafter. I Egils omskrifning
svarar biet till fågeln, och honungsblomman, på hvilken biet
slår ned, svarar till skeppet. Lycksalighetsfälten äro dessa
honungslastade skepps hemstad. Bilden har ur den poetiska
logikens synpunkt sina betänkligheter, men är af älsklig art
på den hårdlynte gamle vikingens läppar och är på samma
gång träffande med afseende på en lycksalighetsfälten
tillskrifven karakteristisk egenskap. De äro nämligen
honungsdaggens egentliga hem. Denna faller arla om morgonen från
världsträdet ner i Urds källas dalar (Völuspa), Lif och
Leifthraser lefva genom tidsåldrar af denna dagg (se n:o 52, 53),
och förmodligen är samma germaniska ambrosia äfven de
salige aflidnes spis. Jordens dalar få väl också sin andel af
honungsdaggen, som ansågs vara markens befruktande och
äringsgifvande element; men detta sker endast medelbart och
genom Hadesgudinnan Natts häst Rimfaxe, som, mättad af
underjordsängarnas gräs, tuggar en fradga, hvilken är
honungsdagg och från hvars betsel daggen droppar om morgonen ned
»i dalar» (Vafth. 14), samt genom de likaledes från
underjorden kommande valkyrjornas hästar, från hvilkas manar,
när de skaka dem, dagg nedfaller »i djup dal», och »dädan
kommer äring hos folken» (Helg. Hjörv. 28).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
