Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått tillstånd att se dessa trakter och som kommit i uppsåt
att stiga ned i de världar, som ligga under Nifelheim, rygga
tillbaka, när de hunnit till det ifrågavarande svalget och kastat
en blick dit ner. Det är trångt, men har tillräcklig dager
för att man kan se dess botten, och den anblicken är
fasansfull. En stig har likväl fört dit ner; ty sedan Gorm och
hans män hemtat sig från det första intrycket, fortsätta de
sin vandring till det föresatta målet (Geirröds straffort), ehuru
den vidrigaste ånga (teterrimus vapor) slår mot dem. Hvad
Saxo vidare berättar om färden saknar tyvärr både tillräcklig
klarhet och tillräcklig utförlighet. Utan fara för misstag kan
man dock fastställa som mythiskt riktigt, att somliga af de nio
straffvärldarne under Nifelheim eller de flästa bland dem äro
ofantliga fjällhålor, förenade med hvarandra genom öppningar,
brutna i bärgväggarna och stängda med portar, som likväl
icke hindra Slid i dess lopp till nastränderna och till hafvet
därutanför. Saxo talar om en perfractam scopuli partem,
»en genombruten del af fjället», genom hvilken vandrarne
komma från en af de underjordiska hålorna till en annan,
och mellan hålorna stå portvaktare, janitores. Där finnas
således då äfven portar. Minst två af dessa »heimar» hafva
varit benämda efter den mäst ryktbare syndare, som funnits
inom dem. Saxo talar om jätten Geirröds, och en isländsk
källa om jätten Geitir’s. Den tekniska termen för en dylik
pinohåla har varit gnýskúti, tjutgrotta. Saxo öfversätter skúti
med conclave saxeum. »Vräka någon framför Geiters
tjutgrotta», reka einn fyrir Geitis gnýskúta, har varit ett
talesätt liktydigt med att öfverlämna någon åt döden och
osaligheten.
Portarne mellan tjutgrottorna vaktas af olika slags
demoner. Framför hvarje port stå flere, hvilka till skepnad och
uppförande synas symbolisera de synder, hvilkas utöfvare de
bevaka. Utanför ett af pinorummen sågo Gorms män
klubbbärare, som pröfvade sina vapen på hvarandra. Utanför ett
annat roade sig väktarne med »en vanskaplig lek», i det att
de »ömsesidigt gåfvo sina bockryggar en bugtande rörelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
