Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78.
STRAFFORTERNA (forts.). LOKES STRAFFHÅLA. GYLFAGINNINGS
FÖRBLANDNING AF MUSPELS SÖNER OCH SUTTUNGS SÖNER.
Saxo (Hist. Dan. 429 ff.) berättar, att den erfarne
skeppsföraren Thorkil gjorde på konung Gorms befallning en andra
resa upp till den yttersta Norden, för att fullständiga den
kunskap, som genom den förra resan vunnits. Man hade då
icke sett den del af underjorden, där Loke (af Saxo kallad
Ugartilocus) dväljes. Detta återstod nu att göra. Likasom
förra gången styrde Thorkil in i det haf, hvaröfver sol och
stjärnor aldrig lysa, och han seglade så länge omkring i dess
mörker, att hans bränsleförråd tog slut. Expeditionen var i
följd häraf nära att gå förlorad, då man plötsligt på något
afstånd såg ett eldsken. Thorkil steg då med några af sina
män i en båt och rodde dit. För att i mörkret återfinna sitt
skepp hade han dessförinnan låtit i masttoppen uppsätta en
medförd själflysande ädelsten. Vägledd af skenet kom Thorkil
till ett strandberg, hvari voro trånga »gap» (fauces), ur hvilka
skenet kom. Där fanns också en dörröppning, och Thorkil
gick in, sedan han tillsagt sina män att stanna därutanför.
Thorkil fann en grotta. Vid bålet, som var tändt
därinne, stodo två ovanligt högvuxne män, som underhöllo elden.
Grottan hade en inre dörr- eller portöppning, och hvad
därinnanför sågs beskrifves af Saxo i nästan ordagrann
öfverensstämmelse med hans förra skildring af salen å nastränderna
(obsoleti postes, ater situ paries, sordidum tectum, frequens
auguibus pavimentum). Thorkil återser i själfva verket denna
sal, till hvilken han nu kommit från en annan sida, nämligen
från den norra, där salen har sin åt stranden vettande dörr
(norðr horfa dyrr, Völusp.), hvars poster enligt Saxos förra
skildring äro öfverdragna med seklers sot. Sotet får nu sin
förklaring i det bål, som är tändt i den utanför salen varande
grottan, hvilken bildar likasom dess vestibul. De båda
gigantiske männen, som underhålla elden, kallas af Saxo aquili.
Hos Marcianus Capella, som är Saxos förebild med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0420.html
