Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eld, emedan en sådan är ett godt skydd mot demoner, tända
bloss och krypa in genom den trånga öppningen. Tyvärr
förtäljer Saxo mycket knapphändigt hvad de sågo därinne.
Först kommo de till en pinohåla, som åtminstone i det
afseendet liknade salen å nastränderna, att där voro många
ormar och många järnstolar eller järnbänkar af det ofvan
omtalade slaget. En bäck med långsamt flytande vatten
öfvervadades; ännu en grotta, som icke skildras,
genomvandrades, hvarefter man kom in i Lokes förskräckliga fängelse.
Han låg där bunden om händer och fötter med ofantliga
kedjor. Hans hår och skägg liknade spjut af horn och
luktade vidrigt. Thorkil utryckte ett skäggstrå att medföra
som vittnesbörd om hvad han sett. När han gjorde det, spred
sig öfver hålan en pästlukt, och det visade sig efter
hemkomsten, att det medförda skäggstråt var genom sina ångor
lifsfarligt (Hist Dan. 433). När Thorkil och hans män hade
utträdt ur klippans innandömen, upptäcktes de af flygande ormar,
som höllo till på ön (jämför Völuspa: þar saug Niðhöggr
etc., n:o 77). Skinndrägterna skyddade mot det gift de
sprutade: men en af männen, som blottade ögonen, vardt blind;
en annan, hvars hand kom utanför den skyddande klädseln,
fick henne afskuren från armen, och på den tredje, som
vågade blotta hufvudet, vardt detta af giftet som af ett järn
skildt från sin hals.
Den sång eller saga, som varit källan för denna Saxos
berättelse, har skildrat klippholmen, där Loke lades i bojor,
som bebodd af många fördömda väsen. Där äro minst tre
pinohålor, och i en af dem många järnstolar eller järnbänkar.
Detta bekräftas, såsom vi skola se, af Völuspa.
Saxo säger också, att där fanns en hamn. Af Völuspa
erfar man, att då Yggdrasel vid Ragnaröks annalkande
skälfver, ligger dödsskeppet Nagelfar så, att den lös vordne Loke
kan stiga ombord på det. Att det legat länge och fastgjordt
i sin hamn framgår däraf, att det enligt Völuspa då »varder
loss». Okännda händer bygga på det. Byggnadsämnet är
döda människors oklippta naglar (Gylfag. 51, sannolikt efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
