Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mythen om det ifrågavarande stället är försvunnen, men icke
utan att ha efterlämnat spridda spår och märken, med hvilkas
tillhjälp det är möjligt att till grunddragen återställa honom.
Dikter från hednisk tid omtala två underbara kvarnar,
en större och en mindre »Grotte»-kvarn.
Den större är ofantlig. Stormarne och skurame, som
piska fjällens sidor och orsaka deras förvittring; hafvets
bränningar, som anfalla strändernas klippor, holka dem och kasta
gruset i sandbankar utefter kusterna, oceanens strömhvirflar
och strömsättningar, och urtidens för phantasien än väldigare
sig företeende krafter af liknande art, hvilka upplöste de
skörare lagren i den fasta jordskorpan och bredde dem som
sand och mull öfver »salens stenar», för att »grunden» skulle
»öfvergros med gröna örter» — allt detta har fått sin symbol
i den större Grottekvarnen. Och enär alla symboler, i likhet
med blixten, som blir Thors hammare, varda i mythologien
till episk-pragmatiska verkligheter, så varder denna symbol
för inbillningskraften till en verklig kvarn, som är i gång
djupt under hafvet och förorsakar de företeelser, som hon
symboliserar.
Denna större kvarn har också varit kallad Grœðir,
emedan hennes mäld är den mull, i hvilken grödan växer. Detta
namn öfverflyttades efter hand af den kristna tidens skalder
från kvarnen, som mal under hafvet, till hafvet själf.
Den mindre Grottekvarnen är likasom den större af
hedniskt ursprung — Egil Skallagrimsson omtalar henne —, men
spelar en mer tillfällig roll och är egentligen hemma i den
med mythdikten förknippade hjältedikten. Hon är emellertid
frände till den större. Hennes stenar härstamma från
underjorden och äro därifrån på lek uppslängda af unga jättemör
till Midgards yta. Ett väsen, som kallas Hengikjöptr (det
feminina Hengikepta är jättinnenamn, Sn. Edd. I,551; II,471)
gör af dessa underjordshällar kvarnstenar och skänker
kvarnen till konung Frode Fridleifsson. Ödet vill, att samma
unga jättemör, sedan de begifvit sig till Svithiod för att hjälpa
den där stridande konung Gudhorm (se n:o 38, 39) varda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
