Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfångatagna och sålda som trälinnor till konung Frode, som
låter dem draga sin Grottekvarn, hvars stenar de igenkänna
från sin barndom. Fenja och Menja, så heta jättemörna,
mala på kvarnen guld och trygghet åt konung Frode, fred
och välvilja människor emellan åt hans land. Men när Frode,
förhärdad af guldlystnad, vägrar dem nödig hvila från arbetet,
mala de eld och död öfver honom och låta kvarnen gå med
sådan fart, att kvarnstenen spricker itu och resvirket störtar
ihop.
Under den kristna tiden vordo enskildheterna af mythen
om den större, den kosmologiska kvarnen förgätna, och endast
minnet af en sådan kvarns tillvaro under hafvets djup
återstod. Minnet af den mindre Grottekvarnen vardt däremot i
sina enskildheter åtminstone delvis bevaradt genom en sång,
som fortlefde och meddelas i Skaldskaparmal.
Båda kvarnarne ansågos nu för en och densamma, och
det uppstod en sägen, som förklarade huru de kunde vara
det. I motsatts till hvad sången berättar, förtäljer sägnen,
att kvarnen icke gick sönder, utan stod hel och i godt skick,
när jättemörnas förbannelse öfver Frode gick i uppfyllelse.
Natten efter den dag, då de börjat mala ofärd öfver Frode,
kom en sjökonung Mysing och drap Frode och tog bland
annat byte äfven Grottekvarnen och de båda trälinnorna,
som fördes ombord å det skepp, där han själf var. Mysing
befallde dem mala salt, och detta gjorde de intill följande
midnatt; då frågade de, om han icke fått nog, men han
tillsade dem att mala längre, och det gjorde de, tills skeppet
kort därefter sjönk. På det sättet förklarade sägnen, huru
en Grottekvarn kora att stå på hafvets botten, och där fick
Frodes ärfva de egenskaper, som ursprungligen tillkom mythens
ofantliga Grottekvarn. Skaldskaparmal, som meddelar denna
sägen, likasom sången, utan att fästa sig vid motsägelserna
mellan dem, tillägger, att sedan Frodes kvarn sjunkit,
»uppstår strömhvirfvel i hafvet, när vattnet faller i kvarn-ögat,
och sedan dess är hafvet salt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
