Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Mimers) söner, som »dricka det rena mjöd ur Baugregins
brunn». När han nalkas gränsen till de osaliges värld, hör
han ett förfärligt dån, inför hvilket vinden vardt stum och
vattnen stockades.
Det oerhörda dånet kom från en kvarn. Stenarne i henne
voro våta af blod, men hvad de malde vardt till mull, som
skulle varda till mat. Falskt-visa (svipvisar, hedniska)
kvinnor af mörkt utseende drogo sorgset kvarnen; utanför på
deras bröst hängde deras hjärtan, blodiga och kvaltröttade.
Mullen, som de malde, skulle nära deras män.
Kvarnen, belägen vid ingången till osalighetens rike, är
här framställd som ett af underjordens straffmedel. I viss
mån torde detta vara riktigt äfven ur hednisk synpunkt. Det
var i verkligheten trälkvinnans lott att sköta handkvarnen; i
hjältedikten är det de krigsfångna, till trälinnor gjorda
jättemörna Fenja och Menja, som måste draga Frodes Grotte; i
mythen hafva thursamör, »Eyluðr’s nio kvinnor», nödgats
hålla den ofantliga mekanismen i gång, och att detta varit
förestäldt som ett tungt och tvunget arbete torde utan fara
för misstag kunna antagas.
Kvarnstenarne äro enligt Solsången blodsköljda. I mythen
krossa de urgiganternas kroppar och röra sig i Ymers blod.
Fullkomligt öfverensstämmande med mythen är det äfven, att
mälden varder till mull och att mullen tjänar till föda. Men
den kosmiska betydelsen häraf är i Solsången utplånad, och
det synes vara författarens mening, att de i hednisk tro
aflidne männen skola till straff spisa den mull, som de i
hednisk tro aflidna kvinnorna sorgset mala till föda åt dem.
Mythen om den större Grotte har, såsom redan påpekats,
stått i förbindelse äfven med mythen om Hvergelmer.
Solsången har riktigt angifvit kvarnens belägenhet på gränsen
till kvalriket. I mythen är Hvergelmers brunn där belägen
(se n:o 59), och enär denna oerhörda brunn är oceanens och
alla vattens moder och den ständigt öppna förbindelsen mellan
himmelens, jordens och underjordens vatten, så har man
därmed förklaring på de skenbart stridiga uppgifterna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
