Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit i rörelse. Månes bana låg nedanför Asgard. När Thor
på sin åskvagn sänker sig ned mot Jotunheim, dånar Månes
väg under honom (en dundi Mána vegr und Meila bróður,
Haustl. 1). Om solvägens båge krökte sig öfver eller under
Asgard erfar man icke genom någon bestämd utsaga i våra
mythfragment.
Men högt öfver Asgard hvälfde sig stjärnehimmelen, och
för germanerna, likasom för andra folk, var den himmelen ej
endast ett optiskt, utan ett verkligt hvalf, som hvarje dygn
gjorde ett hvarf kring en orörlig punkt. Sol och Måne kunde
man föreställa sig fara sina gifna banor själfständigt och ej
fästa vid hvalf, som genom sina egna rörelser från öster till
väster medförde deras. Själfva den omständighet, att de
ständigt förändrade ställning till hvarandra och till stjärnorna
syntes bevisa, att de skredo själfständigt sina egna kosor.
Annorlunda var förhållandet med de oräkneliga stjärnor, som
städse hålla samma afstånd, städse bilda samma mönster på
natthimmelens grund. De voro som glänsande spikhufvud
inslagna i ett rörligt hvalftak. Stjärnehimmelen ansågs
fördenskull vara i rörelse. Germanernas sjömän och herdar visste
ganska väl, att omhvälfningen egde rum kring en fast punkt,
polstjärnan, och det är sannolikt, att veraldar nagli,
världsnageln, världsspiken, ett uttryck, som Eddu-brot II bevarat,
är en beteckning för henne.
Stjärnehimmelen var således den rörliga delen af
universum. Och rörelsen är ej af samma art som vindarnes,
hvilkas ankomst och riktning ingen mäktar förutse och
beräkna. Hon är afmätt, sig ständigt lik, alltid fortgående i
samma väderstreck, och håller jämn gång med tidens egen.
Hon beror således icke af gudars eller andra makters tillfälliga
viljeyttringar. Men däremot synes hon förorsakad af en jämnt
och regelmässigt verkande mekanism.
Kvarnen var länge det enda slags mekanism i större
måttstock som germanerna kännde. Dess rörelse var en
roterande. Den rörlige kvarnstenen drogs omkring medels en
stång, som kallades möndull. Man kunde föreställa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
