Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den enda afvikelsen ligger i de djursymbol, med hvilka
Agni och Heimdall betecknas. Tjuren är Agnis symbol,
väduren är Heimdalls. Båda symbolen äro valda från de
hornbeväpnade husdjuren, och afvikelsen är i philologiskt afseende
af den art, att hon i sin mån kan sägas lämna bekräftelse
på de i öfrigt allmänt sammanstämmande vittnesbörden om
Agnis och Heimdalls identitet. I den fornnordiska poesien
äro Veðr (vädur), Heimdali och Heimdalls-epithetet
Hallinskiði synonym. Ordet veðr går enligt Ficks åsigt (Wörterb.
III, 307) upp till ett urgermaniskt vethru, hvars egentliga
betydelse är »Jährling», ett ungt husdjur i allmänhet och som
är beslägtadt med lat. vitulus och med sanskr. vatsala, »kalf».
Är detta riktigt, då ser man också vägarne, på hvilka den
ursprungligen gemensamma husdjurssymbolen blifvit till två
och hos Rigveda-arierna fixerat sig på kons, hos germanerna
på tackans »Jährling». Anmärkas bör härvid, att enligt
Ammianus Marcellinus XIX, 1 de persiske konungarnes tiara var
smyckad med ett gyllne vädurshufvud. Att Agnis hästspann
förvandlat sig till Heimdalls ridhäst beror likaledes på
tidsförhållandena. I Rigveda äro ridning och rytteri okända:
där draga gudahästarne gudarnes charer. I germaniska
mythologien äro draghästarne förvandlade till ridhästar, och charerna
förekomma blott undantagsvis.
Man har skäl att förvånas öfver att de arisk-asiatiska
mythkretsarne och den germaniska förete så breda beröringsytor,
på hvilka ej blott teckningarnas grunddrag, utan äfven de
många enskildheterna fullständigt likna hvarandra. Saken är
dock icke oförklarlig. Medan Rigveda-ariernas hymner,
gudstjänst- och offer-sånger blifvit bevarade, men deras
episk-mythologiska dikter försvunnit, så att det återstår den svåra
uppgiften att ur de förra rekonstruera en klar och bestämd
mythologi, befriad från de »dissolving views», hvari för
närvarande deras mythgestalter upplösas i hvarandra; har ett
alldeles motsatt öde drabbat den germaniska mythologien: här
äro de verkligt religiösa sångerna, gudstjänst- och
offer-hymnerna försvunna, och hvad som återstår är fragment af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
