Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»den i östern (norden) boende», en omskrifning för »jätte».
Ett ljungeld-slag från orkanen födde Loke till världen. Hans
fader kallas Fárbauti, »den med fördärf slående», »den
skadligt drabbande», och modern är Laufey, »blad-ön», en
omskrifning för trädkronan (pr. edd. 104, 268). Loke är
således den tänndande och förstörande ljungeldens son, sonen af
honom, som företrädesvis drabbar med fördärfliga slag de
heliga gamla ekarna (se n:o 36), och tännder lundarne. Men
det våldsamma i fadern visar sig ej på ytan af sonens
skaplynne. Länge är det på smygvägar han förbereder
världsbranden, och först sedan han blifvit lagd i länkar, visar han
i de jordskakningar han då åstadkommer det vilda i sin
jättenatur. Som eldväsen har han varit föreställd vacker och
ungdomlig. Ur ethisk synpunkt är det orena i lågan, som
han representerar, åskådliggjordt i hans otyglade sinnlighet.
Sedan han för alltid aflägsnats ur gudarnes gemenskap och
blifvit bunden i sin pinohåla, varder hans i begynnelsen sköna
yttre förvandladt till ett uttryck för hans onda inre, och hans
hår växer ut till hornhårda spjut (se ofvanför). Äfven
däruti röjer han sig som en motbild till Heimdall, hvars hjälm
prydes af glänsande vädurshorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
