Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ynglingatal 15 lyder:
En dagskjarr
Durnis niðja
salvörðuðr
Svegði velti,
þa er i stein
hinn stórgeði
Dulsa konr
ept dvergi hljóp,
ok sal bjartr
þeirra Sökkmímis
jotunbygðr
við jöfri gein.
»Durnirs ättlingars dagskygge salväktare svek Svegðir,
då han, den storhugade sonen af Dulsi, lopp efter dvärgen
in i klippan, och Sökkmímirs frändekrets’ skinande
jättebebodda sal gapade mot höfdingen.» (Om Dulsi se n:o 83).
Hvad som vid en jämförelse mellan dessa båda strofer
först faller i ögonen är att epithetnamnet Sökkmímir är
gemensamt för dem, medan denna benämning annars
ingenstädes i hela den fornnordiska litteraturen förekommer.
I båda stroferna är Sökkmímir en jätte. Grimnersmal
kallar honom inn aldna iotun, »den urgamle jätten»,
hvarmed man kan jämföra Odens ord i Havamal 104: enn aldna
iotun ec sotta, »den urgamle jätten sökte jag», då han
besökte den jättehöfding, till hvars klan skaldemjödets
innehafvare Suttung-Fjalar hörde.
I båda stroferna är jätten Sökkmímir husbonden och
stamhöfdingen för de jättar, till hvilka enligt Grimnersmal
Oden kommer och utanför hvilkas saldörr enligt Ynglingatal
en viss Svegðir svikes af salens väktare. Denna Sökkmimers
ställning till sin omgifning framgår redan, hvad Grimnersmal
angår, af uttrycket at Sauccmimis, som betyder ej endast
»hos Sökkmimer» utan »hos Sökkmimers», det vill säga hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0493.html
