Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Surtr, Durinn, Durnir, Sökkmímir äro således
synonym och beteckna en och samma person. Denne har en son,
som betecknas med synonymen Suttungr, Fjalarr,
Mjöðvitnir (Miðvitnir). Suttung har en son, som faller för Oden,
när denne beröfvar honom skaldemjödet, samt en dotter
Gunnlöð. Den af Oden bedragna och beklagade jättemön är
fördenskull Surts sondotter.
Mythen om den jätte, som återuppträder i Ragnarök och
då har till vapen svärdet, hvilket faller Fröj, och de lågor,
som förbränna världen, får härmed sin belysning och visar
sig stå i sammanhang med mytherna om urtidens
tilldragelser. I tidernas morgon är eldväsendet Surt — representanten
af underjordselden — en skapande kraft, som står vid sidan
af den gudavänlige Mimer, hvars frände han såsom ättling
af Ymer måste vara. Båda samverka fredligt, för liknande
ändamål och i enlighet med gudamakternas uppdrag (Völusp.
9, 10). Men därefter inträffar något, som bryter det goda
förhållandet. Mimer och Surt samverka icke längre, källan
med skaparkraftens, vishetens och ingifvelsens mjöd är i
Mimers uteslutande besittning, och han och Urd utgöra
tillsammans de herrskande makterna i underjorden.
Eldjättenurtidskonstnären befinner sig då med sin ätt i »djupdalar»,
belägna söderut (Völusp. 52), svårtillgängliga och farliga för
gudarne att besöka, och antagligen föreställda som belägna
än djupare ned än den af Mimer och Urd beherrskade
underjorden. Att han eftersträfvat meddelaktighet i Mimers
»Oðrœrir» följer af den plats han sedan intager i mythen
om mjödet. Då från de bevarade mythfragmenten dager åter
faller öfver honom, har hans son tillegnat sig och är i
besittning af ett mjödförråd, som ursprungligen måste hafva
kommit från Mimers källa och haft till hufvudbeståndsdel
dess saft, ty det är ett skaldemjöd, äfven det, och kan, äfven
det, betecknas som Oðrœrir (Havam. 107), medan sonen
betecknas som »mjödulfven», den som har röfvat och gömmer den
dyrbara drycken. Oden tillegnar sig hans mjödförråd med
list, hvarvid eldjättens sonson dödas, hans sondotters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
