Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är Bifrosts norra brohufvud, som särskildt kräfver
gudaväktaren Heimdalls vaksamhet, emedan det har
rimthursarne och de fördömde till grannar. Heimdall är fördenskull
»vidkänd» bland Nifelhels innevånare (Skirnersm. 28), och
Loke gäckar Heimdall därför, att hans väktarekall nödgar
honom ständigt utsätta sin rygg för en oblid himmels
nederbörd (Lokas. 48). I den natt, som ständigt rufvar öfver denna
nordliga ängd, lyser »den hvite» gudens och hans
guldstrålande häst Gulltoppr’s skepnader, när han gör sina
spaningsfärder därstädes: hans blick tränger genom hundra »rasters»
mörker, och hans öra uppfångar äfven de svagaste ljud (Gylfag.
27). Vid Bifrost, förmodligen vid själfva brohufvudet, har
mythen gifvit honom en befästad borg, Himinbjörg,
»Himmelens värn», med behagligt inrättad sal, väl försedd med
»det goda mjöd» (Grimn. 13, Gylfag. 27).
Underjorden är i alla riktningar mer utsträckt än den
öfver hennes midt upplyfta jordskifvan. Bifrost skulle icke
kunna gå utanför och nedom jordens rand, för att hvila med
sina brohufvud på de tre världskällornas mark, om så icke
vore förhållandet. Underjorden kallas fördenskull
Jörmungrund, Storgrunden (Forspjallslj. 25), och dess yttersta bälte,
jaðarr Jörmungrundar, »Storgrundens randområde», ligger
fritt under himlahvalfvet och har icke jordens botten till tak.
Från Hlidskiálf, gudarnes utsigtsplats i Asgard
(Forspjallsljod, prosatexterna till Skirnersmal och Grimnersmal), är
utsigten fri öfver Midgard, hafvet och den bakom Elivågor
belägna öfre jättevärlden (se de anförda texterna) och bör
fördenskull vara det äfven öfver Jormungrunds breda randbälte,
med undantag af dettas nordliga del, som städse är höljd i
natt. Från Hlidskiálf kan man icke skönja med blicken
hvad där försiggår; dock, Heimdall vaktar där, och när något
ovanligt där förnimmes, sänder Oden korpen Huginn (Hugr)
dit att späja (Forspjallslj. 10 och 3, hvilka strofer höra
tillsammans). Men från Hlidskiálf som utsigtspunkt skymmer
jordskifvan hela den under henne belägna delen af
Jörmungrund, och då likväl Oden bör veta äfven hvad där sker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
