Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rimthursarne, är således dess södra utsatt för angrepp af
Suttungs söner. I Ragnarök hafva gudarne att möta stormar
från båda hållen, och man har att föreställa sig striden utbredd
längs hela Jormungrunds randbälte och särskildt kring de
båda brohufvudena. Fältet, å hvilket asabron i söder
utmynnar och där gudar skola »blanda svärdsaft med Surt»,
kallas i ett med Fafnersmal införlifvadt stycke af en hednisk
dikt Óskópnir. Här är det Fröj med sina enhärjarskaror,
som möter Surt och Suttungs söner och faller för det svärd,
som en gång var hans, sedan dessförinnan Bifrosts hvalfbåge
på denna sida brustit under ryttaremassornas tyngd (Fafnersm.
14, 15; Völusp. 51). Óskópnir’s slätt är således att förlägga
kring Bifrosts södra brohufvud och utanför underjordens södra
Helport. Slätten kallas också Vígriðr (Vafthr. 18) och säges
vara hundra raster lång i alla riktningar. Enär de gudar,
som här uppträda i striden, kallas in svaso goð, »de ljuflige»,
och enär Fröj här faller, ser det ut som om det företrädesvis
vore vanagudar och vaner, som här gå Surt och hans folk till
mötes, medan det företrädesvis är asar, som kämpa med
jättarne och Lokeynglet.
Sedan gudarne ridit in genom den södra Helporten, ligga
framför dem de herrliga ängder, öfver hvilka Urd närmast
råder och hvilka tillika med Mimers rike utgöra underjordens
lycksalighetsfält med boningsorter för aflidna barn, kvinnor
och män, som icke blifva korade på slagfälten. Älfvar, som
komma från Hvergelmer, genomflyta Urds rike, sedan de bakom
sig lämnat Mimers. Vägen förer gudarne till nornornas källa,
som vattnar världsträdets sydliga rot, och hvaröfver
Yggdrasels nedre grenar utbreda evigt gröna bladmassor, skuggande
den guldinfattade källan, där svanar simma, och hvars vatten
ger hvitaste färg åt allt som det berör. I grannskapet af
denna källa är tingsstaden med domaresäten, talarestol och
bänkar för de skaror, som där dagligen dömas till salighet
eller förtappelse.
Dessa skaror inträda genom österns Helport, genomvandra
djupa och mörka dalar, komma så till en törnbevuxen slätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
