Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra hälften af femte eller i första hälften af sjette
århundradet förvandlades till legend. Då tillhörde stora afdelningar
af den germaniska folkfamiljen redan den kristna kyrkan:
gother, vandaler, gepider, ruger, burgunder, sveber. Betydliga
delar af det romerska riket voro bebyggda eller med svärdet
beherrskade af germaner. Frankerna stodo på väg att
inträda i kyrkan, och bakom dem alamanner och longobarder.
Deras myther och sagor omdiktades, så långt de kunde lämpa
sig för nya former, och om de, mer eller mindre förvandlade,
iklädt sig den kristna legendens drägt, kunde de i denna
skepnad göra vandringståg så långt som kristendomen och
beröringen med denna sträckte sig, och innehöllo de tillika,
såsom här var fallet, ett föreställnings-element, som redan förut
ej var alldeles främmande för den grekisk-romerska världen,
kunde de dess lättare förvärfva sig romersk infödingsrätt.
Legenden om »sju sofvare» har i sin älsta form följande
lydelse (Miraculorum Libri VII, I, 92):
»Sju bröder[1] hafva sitt hviloställe nära vid staden
Ephesus, och historien om dem är denna: På käjsar Decius’ tid,
medan förföljelsen mot de kristne egde rum, grepos sju män
och fördes inför herrskaren. De hette Maximianus, Malchus,
Martinianus, Constantius, Dionysius, Joannes och Serapion.
Med hvarjehanda tal frestade man dem att affalla; men de
gåfvo ingalunda vika. Käjsaren, som deras höfviska skick
behagade, gaf dem betänketid, för att de icke genast skulle
hemfalla under dödsdomen. Men de gömde sig i en bärghåla
och uppehöllo sig där många dagar. Dock gick en af dem ut
och förskaffade lifsmedel och besörjde annat nödvändigt. Men
då käjsaren återkom till samma stad, bådo desse män till
Herren, att han af nåd måtte frälsa dem ur denna fara, och
när de, utsträckte på marken, förrättat bönen, insomnade de.
När käjsaren erfarit, att de befunno sig i den omtalade
grottan, befallde han under påverkan från Gud, att bärghålans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
