Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vara annat. Den har med sagan i dess hedniska skepnad
ingenting att skaffa.
Första frågan är nu: har den hedniska sjusofvaresägen,
som, enligt den longobardiske historieskrifvarens vittnesbörd,
var allmän bland de hedniske germanerna på 700-talet, sedan
dess försvunnit utan att efterlämna spår i våra mythkällor?
Svaret är: spår af densamma återfinnas hos Saxo, hos
Adam af Bremen, i nordisk och tysk folktro och i Völuspa.
Jämförda med hvarandra äro dessa spår tillräckliga att
bestämma sägnens karaktär och ursprungliga plats i den
germaniska mythologiens epos.
Redan ofvanför (n:o 46) har jag meddelat
hufvudinnehållet af Saxos berättelse om konung Gorms och Thorkils
resa till och i underjorden. De få med sina följeslagar
besöka de osaliges pinorum och därefter lycksalighetsfalten med
de heliga guldinfattade världskällorna och se de klenoder,
som i deras grannskap förvaras. I samma rike, där dessa
källor äro, finnes, säger Saxo, ett tabernaculum, inom
hvilket än rikare skatter förvaras. Det är ett uberioris thesauri
secretarium. De danske äfventvrarne inträdde äfven där.
Skattkammaren var tillika en rustkammare och innehöll vapen,
egnade att bäras af öfvermänskligt storvuxne stridsmän. Äfven
deras egare eller tillverkare funnos därinne, men de voro
fullkomligt stilla och orörlige som liflösa bilder. Dock voro de icke
döde, men gjorde intryck af att vara halfdöde (semineces). Af
skatternas lockande skönhet och dyrbarhet och antagligen
äfven af det dvallika tillstånd, hvari deras egare voro
försänkte, läto de besökande danskarne förleda sig till ett försök
att tillegna sig några af klenoderna. Själfve den annars
varsamme Thorkil föregick med dåligt föredöme och stack sin
hand in i en öfverklädning, en mantel (amiculo manum
inserens). Om manteln omhöljde någon af de i
skattkammaren sofvande männen eller icke får man ej veta af
berättelsen, ej häller säges omedelbart, att handens införande i
manteln hade för Thorkil en obehaglig påföljd. Men längre fram
berättar Saxo, att Thorkil vardt oigenkännlig, emedan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
