Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 / 537 (1886-1889) Author: Viktor Rydberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»den insomnade» (jämför det fornsvenska dvale, sömn,
omedvetet tillstånd). Deras öden hafva gjort dem till representanter
för döden och sömnen, till ett slags equivalenter för Thanatos
och Hypnos. Som sådana framträda de ock i de med
Grimnersmal införlifvade allegoriserande stroferna, som när de
skildra, huru världsträdet åverkas och åldras, låta Dáinn och
Dvalinn, döden och dvalan, skaffa sig näring i dess krona,
medan Nidhögg och andra ormar såra dess rötter.

I Hyndluljod 6 kallas de konstnärer, som gjort Fröjs
gyllene galt, Dáinn och Nabbi. I pros. edd. I, 340—342
kallas de Brokkr och Sindri. Eget nog har epithetet Dáinn
på grund af nu okännda mythologiska omständigheter kunnat
af skalderna nyttjas som omskrifning för ett gräfvande
fyrfotadjur, och en liknande betydelse har äfven Brokkr (jämför
pr. edd. II 490 och Vigfusson, Lex. under Brokkr). Detta
hänvisar på en ursprunglig sammanhörighet af dessa epithet.
Vi komma därmed till följande paralleler:

Dáinn(-Brokkr) och Dvalinn (Dáinn-)Brokkr och Sindri Dáinn och Nabbi

hafva smidt klenoder tillsammans, hafva smidt Fröjs gyllene galt, hafva smidt Fröjs gyllene galt,

och den slutsatts, som häraf låter draga sig, är att i vår med
en så stark mångnamnighet behäftade mythcykel Dvalinn,
Sindri och Nabbi är samma person, likasom också Dáinn
och Brokkr. Andra intyg för deras identitet torde jag få
tillfälle att längre fram förelägga.

Urtidskonstnären Sindre, som med, sina fränder bebor
en gyllene sal i Mimers rike under Hvergelmerfjällen, i
närheten af malströmmens underjordiska källa, har då burit
epithetet Dvalinn, »den i dvala sänkte». »Den i dvala sänkte»
hvilar då med sina fränder där, hvaräst Paulus Diaconus
hört, att sju män sofvit sedan urminnes tider, och där Adam
af Bremen låter smidande och skatterike jättar hålla sig dolde
i underjordiska grottor innanför vattenomslingrade murar.

Det är redan ofvanför bevisadt, att Dvalinn är en son
af Mimer (se n:o 53). Sindre-Dvalin och hans fränder äro
således ättlingar af Mimer, Míms synir. Den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>