Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden. Men den döde nedstiger fördenskull icke i gestaltlöst
skick till Hades. Den skepnad, hvari han där vandrar i »djupa
dalar», öfverskrider törneslätten, genomvandrar
underjordsfloder eller rider öfver den guldbeslagna gjallarbron, är icke
en nyskapelse, utan buren af honom redan i jordelifvet. Den
kan icke vara en annan än hans litr, hans umbra och imago.
Den bär också i alla afseenden prägeln af hvad den döde varit
i sitt jordelif, och den omsorg man egnat hans stoft, i det
att man tvått, kammat, klädt och smyckat det och försett
det med helskor, har sin återverkan på hans Hadesskepnad,
på det utseende, hvari han framträder för sin domare.
Skilld från jordeämnet, växtlighetsämnet och blodet är
»liten» nästan tyngdlös och besitter icke de egenskaper som
kräfvas för ett intensivt lif i vare sig salighet eller osalighet.
Fem fylken af döde män, som redo öfver gjallarbron,
åstadkommo icke större dån än Hermod ensam, ridande på
Sleipner, och väkterskan vid bron såg, att Hermods yttre ej var
den från jordämnet skillda litr daudra manna (Gylfaginning).
Men de dödes litr erhåller sitt vederlag för hvad den förlorat.
De som i domen öfver dauðan hvern förklarats saligheten
värdige, få ur det med ormens evighetssymbol prydda
underjordshornet dricka de tre världskällornas safter, som ge all
världen lif, och deras litr vinner därmed högre kroppslighet
och ädlare blod (se n:o 72, 73). De till osalighet dömde
hafva också att dricka en dryck, men en som är eitri
blandinn miok, »mycket blandad med etter», och till illu heilli,
»till varsel om ondt», hvilken också återställer deras
kroppslighet, men för att de skola känna kvalens börda. Den
lifssaft de genom denna dryck undfå är densamma, som troddes
rinna i straffdemonernas ådror. När Hadding med svärdet
sårar demonhanden, som trefvar efter Hardgrep och
söndersliter henne (se n:o 41), utrinner ur såren »mer var eller etter
än blod» (plus tabi quam cruoris, Saxo, Hist. 40).
Sedan Lodur skänkt Ask och Embla litr goða, en efter
gudarnes gestalt bildad inre lekamen, som gifver deras
jordehölje mänsklig-gudomlig typ, undfå de af Höner den gåfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
