Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utar hverfa
þaz þær innar skyli,
sá er hann með mönnum mjötuðr.
Det är ofvanför (n:o 83) visadt, att Loðurr är identisk
med Mundilföri, eldgnidaren, samt att Hœnir och Loðurr äro
Odens bröder, äfven kallade Vei och Vili. Med afseende på
detta sistnämda namn bör anmärkas, att dess betydelse af
»vilja» utvecklat sig ur betydelsen »lust», »åstundan», och
att ordet bibehållit denna äldre betydelse, äfven i den
specifika skiftningen af cupido, libido, parningsdrift. Att Loðurr
bär detta epithet öfverensstämmer såväl med naturen af de
gåfvor han förlänar det vardande människobarnet, nämligen
blodet och den mänskliga, ursprungligen gudomliga, gestalten,
som också med hans egenskap af eldgnidare, om, såsom
sannolikt är, gnidelden har i den germaniska mythologien haft
samma symboliska betydelse som i Rigveda. I likhet med
Höner förmedlar Lodur människogenerationernas knytande
till hvarandra. Medan den förre befruktar det ur världsträdet
framalstrade embryot med óðr, får det af Lodur blodets värme
och mänsklig organism. Uttrycket Vilja byrðr, »Vili’s börda»,
»det som Vili framburit» är ur denna synpunkt en väl vald,
på samma gång som dubbeltydig, omskrifning för mänsklig
lekamen. Omskrifningen förekommer i Ynglingatal (Yngl. s.
17). När Visbur förlorar sitt lif i lågorna, säges det där om
honom, att elden förtärde hans Vilja byrði, hans lekamliga lif.
Till Lodurs och Höners gåfvor lägger den högste asaguden
det yppersta elementet i människonaturen: önd, ande, det
hvarigenom människan varder delaktig i det gudomliga äfven
i inre måtto och ej endast till gestalten. Det gudomliga har
man här naturligtvis att fatta i den från det kyrkliga
begreppet mycket skillda mening, hvari det förstods af våra
hedniska fäder, för hvilka det gudomliga, sådant det hos människan
kan uppenbara sig, väsendtligen bestod i tankekraft,
mannamod, ärlighet, sanningskärlek och barmhärtighet, men hvilka
icke kände någon annan ödmjukhet än den att tåligt finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0557.html
